men kan väl det ensamt förblifva statsförfa
ningensenda grundvaly äfven för tider, då ytt
stotimar båhända inbryta?
Begreppen om monarkens makt hafva utbild
sig i Preussen på samma sätt, som i det öfrij
Tyskland. Den preussiske landsherren hår rätt
enligt icke erhållit större makt, än landsherren
t. ex: Wärtemberg:.-högre:eller lägre titel på pe
sonen gör här ingenting till saken. Souvera
niteten omfattade ursprungligen intet annat ä
domsrätten i högsta instansen, och Heerbannt
(rättigheten att kalla till. vapen); det sednai
var: likväl redan i d4:de och 45:de seklerna :
vigt nästan blott för ridderskapet. Statsmakter
nes inbördes band var ända ditintills i alla ty
ska territorier. ganska: löst knutet emellan lands
berren och .undersåtarne; och i många fall felade
den :sammanbindande id, som af folk och regen
gjorde ett enda, stort; slutet Heit. Till utvecklinge
af denna stats-id har ingenting i Tyskland bi
dragit:så mycket; som Landtständer-författnin
gens Utbildning såsom en korporation, företrä
dande landskapet och talande i dess namn. Re
geringens behof af penningar tvang i synnerhe
till sett ofta sammankallande af dessa ständer
men äfven åndra omständigheter bidrogo til
deras politiska vigt här, likasom i England oci
Fränkrike, hvarest ständerna anlitades emot Påf
vens anspråk. (Forts. e. a. g.)