nor och är honom med lif och själ tillgifveny
sade slotiskocamendanten med en till hälften bit-
ter, till hälften spefull ton.
Att gifva akt på allt hvad som är honor
angenämt eller oangenämt, det anser jag för er
pligt af eder och min herres tjenare,, svarade
pagen, läggande synnerlig tonvigt på de sista orden
-Naturligt, ganska naturligt,, svarade Hain med
ett dystert leende. Man håller med den mar
äter med, det är ett gammalt ordspråk.s
Förlåt, herr riddare,, inföll Gustaf häftigt
aätandet allena skulle aldrig förmå mig till nå.
got medhåll; men min herre har stora, af hel
veriden beundrade egenskaper; han har ock af
undsmän och förtalare, hvilka missunna honom sir
lycka; och båda delarne äro tillräcklige att förm:
mig till att med lif och själ vara honom tillgifven.)
Åh, för tusan!, ropade slottskommendanter
med ett hest skratt. Och fursten anar kanske
icke hvilken passionerad dyrkan han har ut
er? — Dock — derföre måtte ni väl hafva sörjt.
Att vara tillgifven den herre som man tje
nar är icke mer än hvarje tjenares pligt, oct
min herre förstår ganska väl att urskilja der
trogne tjenaren som uppfyller sin pligt från der
lömske hycklaren och baktalaren,, utropade pa
gen, ytterst förtörnad. För öfrigt, tillade han
otänka alla som omgifva furst Wallensteins per
son lika mad mig. Andra som med krökta ryg
gar nalkas honom må gerna prata för honpon
om den lycka, som står skrifven i stjernorna, oc!
derunder utspionera och förtala honom; mer
min och mina kamraters pligt och föresats är
att hålla alla tecknatydare, falska spåmän oci
tillblandare af giftiga kärleksdrycker fjerran frår
bans person och belöna dem såsom de förtjena
nemligen med ett långt streck och en kort bigt..
Häftigt skakades slottskommendanten af dess:
pagens sista ord. Hans ögon brunno af en hemsi
eld; det var som om dolkstyng utgått från ban
blickar. Hastigt reste han sig från stolen.