garde förundran. uDet lilla årsunderhållet, som ni uppbär, är ju tillräckligt för er utkomst och förökas ju till och med genom din flit, Betty, efter hvad jag har hört. Ni har fria husrum och dessutom så många fördelar och . . . sEndast en kort tid komma vi att qvarstanna härxs, afbröt honom Betty. eSlottskommendanten har sagt till, att vi inte få qvarstanna längre.n Hvad!, repade Gustaf uppbragt. nAndreas Hain vill förjaga sin företrädares dotter, dottren till den man genom hvars bemedling han sjelt kommit i furstens tjenst? Och sin fordna berrskarinnas gamla trotjenarinna vill han köra ur huset? Han har missräknat sig om han tror att jag skulle tigande åse en sådan hårdhet. Jag är väl bara page bos fursten och den nådige herrn tycker inte om att hans tjenare blanda sig i andras angelägenheier, eller ock besvära honom sjelf med att höra dem omtalas; men det får inte hjelpa. Innan jag medgifver att tant på sin höga ålderdom blir fördrifven härifrån, gör jag allt hvad i min förmåga står. Jag skall kasta mig för furstens fötter och berätta honom den vackra historien. Men först tänker jag tala ett allvarsamt ord med slottskommendanten., Nej, nej, barn, gör inte datlo ropade den gamla ängsligt; Herr Andreas Hain är väl inte ändå så elak som du. tror. Egentligen är det bara Betty, som har förtretat honom; bon är alltid så ovänlig och frånstötande emot honom, ehuru han menar så väl med hånne. Men med mig år det något helt annat. Mig hatar ban sedan gamla tider, tillade gumman HKalfhögt och liksom för sig sjelf. Ja hal mig Har han länge batat. Han tänker väl ibland på förflutna ti