garde förundran. uDet lilla årsunderhållet, som
ni uppbär, är ju tillräckligt för er utkomst och
förökas ju till och med genom din flit, Betty,
efter hvad jag har hört. Ni har fria husrum
och dessutom så många fördelar och . . .
sEndast en kort tid komma vi att qvarstanna
härxs, afbröt honom Betty. eSlottskommendanten
har sagt till, att vi inte få qvarstanna längre.n
Hvad!, repade Gustaf uppbragt. nAndreas
Hain vill förjaga sin företrädares dotter, dottren
till den man genom hvars bemedling han sjelt
kommit i furstens tjenst? Och sin fordna berr-
skarinnas gamla trotjenarinna vill han köra ur
huset? Han har missräknat sig om han tror att
jag skulle tigande åse en sådan hårdhet. Jag är
väl bara page bos fursten och den nådige herrn
tycker inte om att hans tjenare blanda sig i
andras angelägenheier, eller ock besvära honom
sjelf med att höra dem omtalas; men det får
inte hjelpa. Innan jag medgifver att tant på
sin höga ålderdom blir fördrifven härifrån, gör
jag allt hvad i min förmåga står. Jag skall ka-
sta mig för furstens fötter och berätta honom
den vackra historien. Men först tänker jag tala
ett allvarsamt ord med slottskommendanten.,
Nej, nej, barn, gör inte datlo ropade den
gamla ängsligt; Herr Andreas Hain är väl inte
ändå så elak som du. tror. Egentligen är det
bara Betty, som har förtretat honom; bon är
alltid så ovänlig och frånstötande emot honom,
ehuru han menar så väl med hånne. Men med
mig år det något helt annat. Mig hatar ban se-
dan gamla tider, tillade gumman HKalfhögt och
liksom för sig sjelf. Ja hal mig Har han länge
batat. Han tänker väl ibland på förflutna ti-