afton vi stodo tillsamman på taket af Tabernaclet;
(en presbyteriansk kyrka med det namnet). Ni tyc-t
ker möjligen att min försummelse att icke förr skrif-
va illa står tillsamman med denna förklaring; men
när Ni får veta allt, skall Ni mer än ursäkta mig:
Ni skall förmå mina många ömma vänner att äfven
ursäkta mig.p
(l
s
1
i
1
Men nu till skälen för min långa tystnad. Dål!
jag lyckligen och väl kom till London i sistlidne !!
Oktober, fann jag före mig ett bref från min älska-!
de hustru, med ett bifogadt nummer af en tidning L
från Stockholm, som innehöll ett anonymt blef. från!
NewYork, deri fanns en, efter föregifvände, trogen !
framställning af mitt tal uti Doct. Spencers kyrka i!!
Brooklyn, men i sjelfva verket den gröfsta och mest !!
vanställda berättelse, som det lågtänktaste hat mot
sanningen och den bittraste illvilja kunde inom så
litet utrymme åstadkomma. Utgifvarne triumferade
imedlertid öfver upptäckten (de hafva alltid satt sig
emot mina företag) och lofvade migett hett motta-;
gande, om jag vågade komma tilibaka, hvilket dej
syntes betvifla. Min ankomst i början af November :!
var signalen till ett förenadt anfall från tre: tidnin-
gar, som en kort tid förut tagit i försvar Strausss
Loben Jesu och sökt undergräfva den åt de heligel!
män fordom öfverantvardade tro. Anfallet, det vå-j:
gar jag säga, är i hätskhet, lögnaktighet, ihärdighet j
och ilskna skällsord exempellöst inom tidnings-litte-
returens historia. Jag svarade genom kort fram-j
ställning (concentation) af det skarpaste, jag i Ame-
rika sagt, på det svenska folket måtte blifva under-
rättadt om det värsta (tnowthe worst) och på det
vett ord i sinom tid, som var af behofvet påsal-
ladt, och som under vanliga omständigheter det icke
skulle hafva varit lätt att låta utgå måtte spridas.
De ifrågavarande bladen kastade sig öfver denna
sanning (?), och då de voro i det tillstånd, som be-
skrifves i 4 Cor. 2: 13, kunde de naturligtvis icke
fatta motivet eller sättet för mitt förfärande. Och
då nationa!-högfärden är mycket stark härstädes och
andäktigheten (spirituality) ganska svag, vädjade
många till Carl XII:s, Gustaf Adolfs mfl. ära; och
anfallet tog skruf på ett förvånande: vis. Jag blef
föremål för ett allmänt förakt och kundei min ringa
mån tillämpa Psalmen 22: 7. När den allmänna
fördomen mot mig var tillräckligen retad af de ifrå-
gavarande tidningarna, utkom en karrikatur, ämnad
att åskådliggöra methodist-predikantens dolda stämp-
lingar; och då dylikt är nytt och sällsynt härstäses,
gjorde karrikaturen sin verkan på en stor dei af
detta, i religionsämnen okunniga, och i allmänhet
lättsinniga folk. Kort derefter uppförde en populär
theater-föreståndare en pjes, kallad Jeswiten, der
hjelten är skyldig till de afskyvärdaste brott; och
genom sin nästan exempellösa mimiska förmåga här-
made theater-föreståndaren den hatade individen så,
att den träffande efterbildningen framkallade de pac-
kade åskådarnes enthusiastiska bilall; och de gingo
sin väg mod det intryck, att den sålunda smädade
personen var brottslig på samma sätt. Imedlertid
var kapellet fullt, gudstjenst efter gudstjenst; och
jag öppnade det för predikning eller föreläsning
(leeturing) hvarje afton, för att draga den största
möjliga fördel af sinnesspänningen (to make the most
of tha excitement); och Gud gal mig under hela ti-
den en exempellös frimodighet och styrka i förkla-.
randet af hans sanning. Våra förtretligheter och o-
behag voro många; och tid efter annan hotades med
våld mot kapellet eller huset eller mig, under det
de ledande tidningarnes låga ovett (vile abuse) ailt-
jemnt fortfor, men ingenting af bestämdt allvarsam
art föreföll, ända till Palmsöndagen den 20 Mars.
Folksamlingen var ovanligt stor; och jag hade knap-
past begynt min predikan, då ett oväsende begyntes,
som nödgade mig att hälla upp och uppmana till
stillhet. Snart derefter blef dock bullröt; stampan-
det och hurrandet, hvisslandet, hojtandet åec. 8c,
så förskräckligt, att jag, efter upprepade försök att
fortsätta, nödgades sluta; och så vanns partiets er-
kända afsigt (ty-hela upptåget var på förhand upp-
gjordt. Samma afton uppfördes pJesuiten omole-
steradt; ett högkt karakteristiskt och lärorikt sam-
manträffande, hvårom mycket skulle lämpligen kun
na sägas; men jag förbigår det. Jag såg, att det
icke var värdt att fortsätta gudstjensterna, isynner-
het då polismyadigheterne voro ingenting mindre än
verksamma; ock jag har således för närvarande in-
ställt svenska predikningarne och fortfar endast med
de engelska. Huru allt skall slutas är omöjligt att
förutse. Brittiske ministern har till England rap:
porterat om öfvervåldet; och jag har af Ötverståthål-
laren begärt skriftligt besked, huruvida jag kan vänta
vederbörligt skydd för fortsättning af den af Rege-
ringen tillåtna gudstjensten: Regeringen är öfver-
tygad, att ingen billig anledning finnes till det po-
pulära hatet; men sådant är de ifrågavarande tid-
ningarnas inflytande, sådan den despotism de utöfva,;
att jag alls icke skall förundra mig, om Regeringen
ger efter (give way) och lemnar mig som ett of-
fer åt den hydra, som söker drifva ut all orto-
doxi, gudsfruktan och god ordning ur landet; Län-
ge skall jag dock icke vara i ovisshet, och antingen
härifrån eller från det ämuntra Engländpv skrifver
jag snart åter till er eller någon annan i New-Xork.
Jag är långt ifrån att föreställa mig, att min : resa
till Amerika är grunden till allt detta; den har
visserligen blifvit begagnad såsom anledningen; men
grunden ligger djupare. De operationer i Sverge,
med hvilka jag mer än elfva år haft att göra, fram-
bringa . sina vederbörliga frukter: många, ganska
många bafva i flera landsändar blifvit bragte till en
andelig och lifgifvande kunskap om de sanningar,
som de länge egt i bokstafven; den starka, beväp-
nade mannen (förmodligen djefvulen) bar blifvit oro-
garde förundran. wDet lilla årsunderhållet, som
ni uppbär, är ju tillräckligt för er utkomst och