arDetet Kan icke utlnarda gKongurrensen med mascnin:
arbetet. Vid sidan af dessa maschinfabriker ställe
sig de, hvilka söka sin fördel i arbetets stränga och
stora fördelning, utan att göra menniskoarbetet jus:
umbärligt genom maschiner. I denna stora fördel-
ning göra de största delen af arbetet mekaniskt och
vinna derigenom, att arbetarne som tillverka ser:
skilta stycken jemnt och allena, ernå en stor meka-
nisk färdighet och med denna arbeta långt mer; men
de vinna äfven på dessa helt och hållet mekaniska arbe-
tares aflöning och betala endast de få personer väl, som
hopsätta de serskilt arbetade styckena. Sådane fa-
briker äro urfabriker, gevärsfaktorier och de flera
anstalter, der kramvaror af jern, messing m. m. till-
verkas. I fleras arbete bespara de genom dess för-
. delning arbetare, men i den ringsre aflöningen sär-
deles öfverloppsvinst å arbetet och ernå konkurren-
sen öfver de yrken i hvilka allt arbete förrättas af ser-
skilta personer. Näringsfriheten har slutligen också
4 handtverket, som hvarken benyttjar maschiner el-
ler medgifver en serakilt arbetsfördelning, åstadkom-
mit s. k. fabriker, såsom kläd-, sko-fabriker o. d.;
innehafvaren af dessa fabriker skiljer sig från den
vanliga handtverksmästaren biott derigenom, att han
med en stor mängd gesäller och lärlingar arbetar
sitt yrkes föremål till olika qvantiteter på spekula-
tion i förråd och utställer dem till salu, då den se-
nare blott arbetar efter beställning. Öfverloppsvin-
sten af en stor mängd gesällers och lärlingars arbe-
te tillskyndar dessa fabrikanter en betydande fördel,
den de ytterligare kunna förhöja, när de med till-
räckliga penningemedel äro i stånd att inköpa ma-
terialet till sitt arbete i stort och under förmånliga
konjunkturer. Af detta skäl kunna de sälja sina fa-
britater till ringare pris, än konsumenten, vid eget
uppköp af materialet och vid beställningen hos en
handtverksmästare, kan anskaffa dem och härigsnom
draga de arbetet från dessa mästare och ruinera dem.
På ställen, hvarest dylika så kailade fabrizer af nå-
gon betyderhet äro för hand, nödgas mången arbets-
lös mästare att arbeta för dem, hvilken då i gesäll-
aflöningen knappt förvärfvar lifvets oundgängligaste
behof och med sin familj utirmas. Det är klart att
alla dessa fabriker, med de stora fördelar de äga
framför det vanliga handtverket, blifva för deras in-
nehafvare medel att ernå betydlig förmögenhet, äf-
vensom att de tillskynda konsumenterna någon för-
del; men dessa förmåner köpas ganska dyrt genom
ett eljest välmående, idogt medelstånds utarmande.,
Vid ofvanstående miste vi först anmärka den
brist på bestämdhet i begreppen som visat sig
hos förf., då han inom de två första punkterna
begagnat konkurrens i två olika meningar. Först
heter det nemligen riktigt, att manufakturisten
ligger i strid med konkurrensen, men sedan, och
det på köpet såsom förklaring häraf, att efter-
frågningen vid liten produktion och mycken kon-
-sumtion höjer priset på en vara utöfver det na-
turliga, pemedan manufakturisten drar fördel af
denna konkurrens.s Detta är visserligen blott
första punkten af den förklaring, som sedan skall
gifva vid handen huru den konkurrens uppstår
mot hvilken manufakturisten har att strida;
men det fattar ej den oinvigde, utan ban får
med skäl anledning att fråga, huru manufaktu-
risten på samma gång kan hafva att strida e-
mot, och draga fördel afo — denna konkur-
rens, d. Vv. s. samma konkurrens. Man vet för
öfrigt, att man icke vanligen nyttjar ordet kon-
kurrens om en stark efterfrågan eller åtgång af
en artikel, utan endast om täflan mellan arbets-
sökande eller producenter, hvaremot ti!l beteck-
nande af det förra lämpligare hade knnnat nytt-
jas ordet konjunktur.
Ett annat misstag eller oreda i begreppet fö-
Tekommer dessutom i samma mening i uttryc-
- ket, att efterfrågan af en vara höjer priset öfver
det naturliga. Hvar och en som är bekant med
begreppet om värden vet, att det egentligen icke
finnes något annat naturligt pris på en vara, än
det som bestämmes af behofvet för dess begag-
nande. Sålunda ägde t. ex. Robinsons stora
guldklimp intet raturligt värde eller pris på
hans obehodda ö, emedan ingen fanns som kun-
de begagna den, hvaremot den hade i London
eller på någon annan handelsplats utgjort en stor
förmögenhet. Hade förf. sagt produktionskvstna-
den, så hade det åtminstone varit något be-
stämåt.
Vidare förekommer: För att tryggas i (emot?)
denna konkurrens, söka mästarne i yrket van-
ligen att arbeta med flera gesäller och lärlin-
gar... I dessa fördelar bafva alla skråinrättnin-
gar sin grund, och i dem ligger orsaken till det
välstånd och sjelfva den rikedom, man fordom
träffade bland de näringsidkande klasserna;p.-.-.-.
samt vidare, att detta välstånd rubbades huf-
vudsakligen genom maschinfabrikationerna etc.
Härat tycker man sig visserligen kunna skönja,
att för:attaren är en vän af skråinrättningarna,
men deremot förråder han både en förvirring i
begreppet och en okunnighet, som är oatt beklaga
i ett arbete, hvilket förmodligen skall vara äm-
nadt att tjena till ledning för andra. Skråin-
rättningarnes väsende består icke egentligen der-
uti, att mästarne, för att tryggas emot konkur-
renseb, skola arbeta med flera gesäller och lär-
lingar,, ehuru hvar och en naturligtvis gör det
så mycket han kan om han har arbete; utan
deruti, att man genom vissa reglor och före-
skrifter om läroår, gesäll- och mästerprof m. m.
sökt inskränka antalet af mästare, och göra dessa
till herrar öfver gesällernas och lärlingarnes ar-
bete. Effekten är densamma, men det är i en
vetenskaplig bok icke likgiltigt, om definitionen
är oredig. HEtt vida svårare och alldeles oförlåt-
ligt Misstag bar förf. begått, då han framställer
skråinrättningarna såsom orsak till det välstånd
man fordom träffade bland de näringsidkande
klasserna, nemligen då man ställer den närva-
rande tiden såsom mnateate daoramat.. Nat hakäf