arDetet Kan icke utlnarda gKongurrensen med mascnin: arbetet. Vid sidan af dessa maschinfabriker ställe sig de, hvilka söka sin fördel i arbetets stränga och stora fördelning, utan att göra menniskoarbetet jus: umbärligt genom maschiner. I denna stora fördelning göra de största delen af arbetet mekaniskt och vinna derigenom, att arbetarne som tillverka ser: skilta stycken jemnt och allena, ernå en stor mekanisk färdighet och med denna arbeta långt mer; men de vinna äfven på dessa helt och hållet mekaniska arbetares aflöning och betala endast de få personer väl, som hopsätta de serskilt arbetade styckena. Sådane fabriker äro urfabriker, gevärsfaktorier och de flera anstalter, der kramvaror af jern, messing m. m. tillverkas. I fleras arbete bespara de genom dess för. delning arbetare, men i den ringsre aflöningen särdeles öfverloppsvinst å arbetet och ernå konkurrensen öfver de yrken i hvilka allt arbete förrättas af serskilta personer. Näringsfriheten har slutligen också 4 handtverket, som hvarken benyttjar maschiner eller medgifver en serakilt arbetsfördelning, åstadkommit s. k. fabriker, såsom kläd-, sko-fabriker o. d.; innehafvaren af dessa fabriker skiljer sig från den vanliga handtverksmästaren biott derigenom, att han med en stor mängd gesäller och lärlingar arbetar sitt yrkes föremål till olika qvantiteter på spekulation i förråd och utställer dem till salu, då den senare blott arbetar efter beställning. Öfverloppsvinsten af en stor mängd gesällers och lärlingars arbete tillskyndar dessa fabrikanter en betydande fördel, den de ytterligare kunna förhöja, när de med tillräckliga penningemedel äro i stånd att inköpa materialet till sitt arbete i stort och under förmånliga konjunkturer. Af detta skäl kunna de sälja sina fabritater till ringare pris, än konsumenten, vid eget uppköp af materialet och vid beställningen hos en handtverksmästare, kan anskaffa dem och härigsnom draga de arbetet från dessa mästare och ruinera dem. På ställen, hvarest dylika så kailade fabrizer af någon betyderhet äro för hand, nödgas mången arbetslös mästare att arbeta för dem, hvilken då i gesällaflöningen knappt förvärfvar lifvets oundgängligaste behof och med sin familj utirmas. Det är klart att alla dessa fabriker, med de stora fördelar de äga framför det vanliga handtverket, blifva för deras innehafvare medel att ernå betydlig förmögenhet, äfvensom att de tillskynda konsumenterna någon fördel; men dessa förmåner köpas ganska dyrt genom ett eljest välmående, idogt medelstånds utarmande., Vid ofvanstående miste vi först anmärka den brist på bestämdhet i begreppen som visat sig hos förf., då han inom de två första punkterna begagnat konkurrens i två olika meningar. Först heter det nemligen riktigt, att manufakturisten ligger i strid med konkurrensen, men sedan, och det på köpet såsom förklaring häraf, att efterfrågningen vid liten produktion och mycken kon-sumtion höjer priset på en vara utöfver det naturliga, pemedan manufakturisten drar fördel af denna konkurrens.s Detta är visserligen blott första punkten af den förklaring, som sedan skall gifva vid handen huru den konkurrens uppstår mot hvilken manufakturisten har att strida; men det fattar ej den oinvigde, utan ban får med skäl anledning att fråga, huru manufakturisten på samma gång kan hafva att strida emot, och draga fördel afo — denna konkurrens, d. Vv. s. samma konkurrens. Man vet för öfrigt, att man icke vanligen nyttjar ordet konkurrens om en stark efterfrågan eller åtgång af en artikel, utan endast om täflan mellan arbetssökande eller producenter, hvaremot ti!l betecknande af det förra lämpligare hade knnnat nyttjas ordet konjunktur. Ett annat misstag eller oreda i begreppet föTekommer dessutom i samma mening i uttrycket, att efterfrågan af en vara höjer priset öfver det naturliga. Hvar och en som är bekant med begreppet om värden vet, att det egentligen icke finnes något annat naturligt pris på en vara, än det som bestämmes af behofvet för dess begagnande. Sålunda ägde t. ex. Robinsons stora guldklimp intet raturligt värde eller pris på hans obehodda ö, emedan ingen fanns som kunde begagna den, hvaremot den hade i London eller på någon annan handelsplats utgjort en stor förmögenhet. Hade förf. sagt produktionskvstnaden, så hade det åtminstone varit något bestämåt. Vidare förekommer: För att tryggas i (emot?) denna konkurrens, söka mästarne i yrket vanligen att arbeta med flera gesäller och lärlingar... I dessa fördelar bafva alla skråinrättningar sin grund, och i dem ligger orsaken till det välstånd och sjelfva den rikedom, man fordom träffade bland de näringsidkande klasserna;p.-.-.-. samt vidare, att detta välstånd rubbades hufvudsakligen genom maschinfabrikationerna etc. Härat tycker man sig visserligen kunna skönja, att för:attaren är en vän af skråinrättningarna, men deremot förråder han både en förvirring i begreppet och en okunnighet, som är oatt beklaga i ett arbete, hvilket förmodligen skall vara ämnadt att tjena till ledning för andra. Skråinrättningarnes väsende består icke egentligen deruti, att mästarne, för att tryggas emot konkurrenseb, skola arbeta med flera gesäller och lärlingar,, ehuru hvar och en naturligtvis gör det så mycket han kan om han har arbete; utan deruti, att man genom vissa reglor och föreskrifter om läroår, gesälloch mästerprof m. m. sökt inskränka antalet af mästare, och göra dessa till herrar öfver gesällernas och lärlingarnes arbete. Effekten är densamma, men det är i en vetenskaplig bok icke likgiltigt, om definitionen är oredig. HEtt vida svårare och alldeles oförlåtligt Misstag bar förf. begått, då han framställer skråinrättningarna såsom orsak till det välstånd man fordom träffade bland de näringsidkande klasserna, nemligen då man ställer den närvarande tiden såsom mnateate daoramat.. Nat hakäf