Se dån, sade jag, omärk vid den der gråste-
nen, på andra sidan om strömmen, vill jag hvar-
je dag lägga ett kid eller ett rådjur, så att ni
dagligen kan njuta den föda ni eftertraktar; men
om ni någonsin går öfver strömmen in på mitt
område, så mördar jag er, så visst som hafvet
der nere brusar och foglarne flyga uppöfver oss!p
Jag nedsteg från klippan och förde mannen
till strömmen. Jag kan inte simmas, sade han,
så tog jag honom på mina skuldror och öfver-
steg strömmen, uppsökte honom en grotta och
gjorde honom en säng och ett bord såsom jag
sjelf hade det och lemnade honom. Då jag var
på min sida om strömmen igen, hoppade jag af
glädje och upphöjde min röst: ,Jag skall nu va-
ra allena, sade jag.
Sålunda förflöto tvenne dagar och jag var alle-
na. På den tredje gick jag ut att söka rof;nat-
ten var het och jag var trött då jag återvände.
Jag inträdde i min grotta, och se, mannen lig
utsträckt på min bädd.
Ha, hal sade han, här är jag, jag var så en-
sam der hemma, att jag kommit hit att lefva
med er igen.n
Jag stirrade på honom med en hotande och
bister uppsyn, och sade, så visst som hafvei
brusar och fogeln flyger, skall jag mörda er.
Jag fattade mannen i mina årmar, ryckte hor.omv
upp från mitt läger; tog honom ut i den fria
luften, och vi stodo tillsammans på den jemn;
sanden vid hafvet. Ena bäfvan föll plötsligt ö-
ver mig; jag kände mig slagen at den still
mäktiga ande, som regerar öfver ensligheten.
Hade tusende stått omkring oss, skulle jag haf-
va slagit honom framför deras åsyn. Jag fruk.
tsde nu, emedan vi voro allena i ödemarken,
med tystnaden och Gud! Jag släppte mitt tag.
Svärn, sade jag, svär att aldrig mer träng2 er
På mig; svär att icke mer ölverstiga gränserna
af mitt område, och jag skall icke döda er!
pJag kan icke sväras, svarade mannen; jag vill