— Rättegången angående kapten Cronstrand ocl
general Lefren har nu åter tagit ett steg. Enlig
hvad redan blifvit meddeladt, uppkom denn
rättegång af den anledning, att sedan genera
Lefrn, såsom chef för topografiska korpsen af
fört kapten Cronstrand ur rullorne och Regerin
gen denna åtgärd gillat, så fann Regeringen
under en annan föredragande, för godt att hän
visa saken till laglig domstol, som alltså förnäm
ligast hade att undersöka, huruvida åtgärden at
afföra kapten Cronstrand ur rullorne var laglig
eller icke. Krigsfiskalsembetet, som i början a
rättegången icke famn kapten Cronstrand hafv:
begått nigon sådan förseelseg, att han derfö
bordt ur rullorne afföras, och som ej heller i kap
tenens skrifsätt kunde uppptäcka sådane förnär-
melser mot general LefrÅn, som bemälde general
sjelf deri tyckte sig se, har nu i sina slutpåstå-
enden, som äro skrifna af en ny krigsfiskal,
herr Gethe, på ett märkvärdigt sätt modifiera
sina åsigter.
Till en början finner väl herr Gethe, att de
försummelser, dem general Lefren lagt kapten
Cronstrand till last, icke förefunnits, och således
ej heller något skäl att afföra kaptenen ur rul-
lorne; men när herr Gethe längre ned komme:
till general Lefrn och frågan om lagligheter
af hans åtgärd, att icke förthy skilja kaptener
från kronans tjenst, så säger herr Gethe at
denna fråga icke lär vara föremål för krigs-
fiskalsembetets talan, enär Kongl. Maj:t redan
fastställt generalens åtgärd; och när herr Gethe
slutligen åter vänder sig mot kapten Cronstrand.
för att se hvad ansvar han kan hafva ådragit
sig, genom den försummelse, general Lefren
velat lägga honom till last, så finner herr Gethe,
att derom intet vidare bör ransakas, sedan kap-
tenen redan blifvit ur rullorne afförd och så-
ledes redan träffad af påföljden för den försum-
melse, krigsfiskalsembetet förut mot honom an-
märkt — vid hvilket räsonnemang torde böra
anmärkas, att hvarken krigsfiskalsembetet i sitt
memorial och sin replik, ej heller herr Gethe
sjelf i sitt slutpåstående (se ofvan) funnit kapte-
nen Cronstrands försummelser af den art, att
den påföljd, hvaraf han blifvit träffad, är någon
laglig påföljd.
Men denna icke laglig befunna påföljd, för
hvad kaptenen gjort, medan han ännu stod qvar
i tjensten och ägde general Lefråa till förman, är
ändock, enligt herr Gethes logik, icke tillräcklig
för hvad kaptenen felåt mot bemälde sin förman,
sedan kaptenen blifvit från tjensten utstruken
och således icke hade någon förman. Detta låter
obegripligt, men torde blifva klart, när man be-
rättar, att herr Gethe yrkar, att kapten Cron-
strand bör straffas med en månads arrest å hög-
vakt, för det han brukat förnärmande uttryck
mot sin förman, general Lefrån, i en skrifvelse,
som kaptenen tillsändt bemälde general d. 3
Mars 4844, eller mer än ett år efter det gene-
ralen skiljt kaptenen från tjensten och detta af-
sked blifvit, efter herr Gethes eget omdöme,
af högsta makten faststäldt. Hr Gethe yttrar
sig om bemälde, kaptenens skrifvelse på följande
sätt:
Men uti Kapit:s skrifvelse af d. 3 Mars 1841,
får Kr. Fisk:s Emb:t, utom de af Gen. Maj. Lefrån
åberopade, anmärka följande uttryck, nemligen: på
skrifvelsens 4:sta och 92:dra sida: men det gifves
ännu en annan skilnad, och det skulle vara ganska
underligt, om Herr Generalen hade öfversett den ;
2:dra sidan skyldigheten för mig att ——— — —
är deremot så naturlig, att jag äfven utan all be-
fallning bar fallkomligt klart uppfattat den. 3:dje
sid. Wisserligen var ock nu mitt hopp, att, då för
fattningens dag och datum så ofta under Hr Gon:s
chefskap åberopas emot mig också någon gång skulle
vändas till min förmon, eller åtminstone till dagligt
bröd under den tid jag, till underd. följd af Kg!.
Maj:ts befallning, mig här uppehåller,. 4:de sidan:
pJag trodde att min Chef kunnat hafva ett tjensten-
ligt underd. förord hos Kgi. Maj:t att lemna, åtmin-
stone då, när han af min Rapport af d. 4 Sept.
från Turin lärt känna i detalj det ämne jag hade
att undersöka och min flit att följa det.
Dessa uttryck, alltid innefattande bevis på bristan-
de aktning och granlagenhet i anseende till den, e-
mot hvilken de äro rigtade, torde enhvar finna ännu
mera obehöriga då de begagnas af en underordnad
emot dess förman, vare sig till försvar eller eljest.v
) Läsaren torde, för att ej missförstå detta ord,
erinra sig, att sedan Kongl. Maj:t gillat gene-
ralens beslut, så anbefailde Kongl. Maj:t, att
verkställigheten skulle uppskjutas och saken
vid domstol lagligen undersökas, så att någon
fastställelse af generalens beslut, sedan saken
blifvit förvist till domstol, alls icke följt.
- -2 - RA 2 4 . 1