mm mn
i kyrkan på knä i brinnande böner och for-
drade pockande lifsens kronor, liksom den så-
rade krigaren, hvilken för sin åkomma fordrar
en svärdsorden eller en medalj för tapperhet i
fält. Ju mera söndertrasad vederbörande funno
sin själ, desto större pension väntade de att få
desto mera djupt föraktade de alla dem, som
voro någorlunda hela och oskadade.
En söndag, ibland andra, då jag inklämt mig
bland den fromma skaran och afbhörde magistern,
fortfor ban i samma stil som vanligt: J usle,
eländige syndarel, skrek han med sin skrällande
röst, så att hvalfven genljudade, J förtappel-
sens barn! snart, snart varder domens dag kom-
mande, då getterna skiljas från fårena och då
djefvulen kommer och drar ner er syndiga själ
i helfvetets djupa svafvelsjöar; der kunnen j få
simma, j djefvulens simmagistrar (det fanns
nemligen et simsällskap i staden, SOM nyss
firat sin promotion) och roa er i svafvelsjöarne
med edra syndiga öfningar, och du usla själ der,
med din röda schal (det var nemligen stadsfiska!
Preijares fru, som hade en sådan) blir nog röd-
glödgad in i din usla kropp at djefvulen, som
hvar morgon skall påkläda dig din syndiga pryd-
nad, hvaraf du nu yfves i ditt öfvermod; drag
af dig det helfvetes skynket och visa dig blot-
tad och förkrossad inför Herran, — Och j granna
gossar, som stån der ner på gången och spriden
ukt af pomada och rosenvatten (det var nem-
en några handelsbokhållare, som voro gentil!
ädda) eder herre har också pomada af eld-
mörja, att smörja edra hutvuden med, och skall
peppra er syndiga själ med sin svidande peppar,
och j skolen Iukta af svafvel och beck i stället