före var svagt och klanglöst, och hans gestiku.
lation bestod endast uti en lindrigt vaggande
rörelse, samt då och då en torkning med der
hvita näsduken i pannan eller under näsan. Ma-
gistern hade den ovanliga gåfvan att läsa allting
lika; han skulle kunnat uppläsa sin egen döds.
dom, utan ait stappla eller förändra rösten; hans
predikningar innehöllo sund moral, till och mec
christendom; men den var så torr, så spicker,
att man törstade efter något mera flytande, se.
dan man afhört honom. Folket sade, att ma.
gistern icke hade någon utförsgåfvar, och det
kunde hafva rätt deri. Blott för den goda ma-
gister Tråkens sätt att predika, blott för hans
uttal och hans passionsfria gestikulation, förble
kyrkan tom. Folket älskar att se någonting
theatraliskt i kyrkan; den sluga katholska hier-
arkien viste detta ganska väl; vår kyrkas fur-
star kanske äfven; men magister Tråkåa alldeles
:cke.
Men sel komministern i lilla Mjölboda afled
och magistern sökte tjensten; och, som msgisterns
syster var gift med en häradsdomare i Mjölbo-
da; och, som dessutom magistern åtog sig att
bekosta nytt tak på komministerbostället: så
funno Mjöiboda valmän magistern vara värdigast
att erhålla platsen. Således höll magistern sin
afskedspredikan och erhöll i håfvarne fem riks-
daler ellofva skillingar och nio runstycken, så-
som ett ringa bevis af stadens kärlek och tack-
samhet.
Nu kom magister Hjemmerdahl till Skråkö.
ping. Besynnerligt nog kom redan första sön-
dågen en nlig kyrksamhet på folket; alla ville
nemligen höra, om den nyex var lika tråkig och