följa sin afsigt. Slutligen samtyckte baronen,
som sjelf sannolikt icke trodde på dessa rykten,
till hans begäran och befallde, att rummet skulle
ordnas för gästernas räkning.
Hvad som hände generalen i denna kammare,
kände icke trädgårdsmästaren. - Han kunde en-
dast meddela mig resultatet af detta besök, hvil-
ket var af den beskaffenhet, att det högeligen
bekräftade de misstankar, man hyste om detta
mystiska rum, och tillika uppväckte den ifriga-
gaste nyfikenhet ochlängtan att få utforska hem-
ligheten.
Denna förunderliga berättelse gjorde mig dub-
belt så angelägen som hittills, att få göra baro-
nens bekantskap. Men han vistades då vid hof-
vet; och efter något besinnande, fann jag att
mina närvarande omständigheter icke voro så-
dana, att jag kunde påräkna ett gynnsamt mot-
tagande af den rika baronen, min herrskarin-
nas fader; jag beslöt derföre att fortsätta min
resa, och med denna föresats återvände jag till
staden. Jag gick till hvila, under önskan att
ännu en gång, åtminstone i drömmen, få se den
älskansvärda Adelaide. Men min sinnesoro för-
jagade både sömn och drömmar. Otaliga voro
de förslag, som summo i min hjerna — min
dröm och dess besynnerliga fullbordan tycktes
uppmana mig till att taga något steg, för att
söka vinna ett så skönt pris, som den älskvärda
flickan, som jag sett, huru hopplöst än ett dy-
likt företag vid första påseendet förekom.
Sedan jag uppgjort och förkastat en mängd
djerfva planer, beslöt jag slutligen att infinna
mig hos baronen och under ett lånadt namn er-
bjuda honom mina tjenster.
Med denna afsigt steg jag tidigt upp och in-
fann mig i trädgården vid Bentheim, för att ut-
forska: den för. hans återkomst bestämda tid-
punkten. Då jag vandrat der en liten stund
mötte jag min nya bekantskap, trädgårdsmäö
staren. .
Hur lyckligt, sir, utropade, han, att ni är
här. Baronen är nu återkommen, och ni kan
presentera er för honom, om ni så vill.,
Denna underrättelse förvirrade mig för ögon-
blicket; och med denna besynnerliga, men van-