RTR TR II IRKEAAW EEE VM MM
AFGHANISTAN OCH KRIGET DERSTÄDES. :
I. Kriget med Beludscherne.
Å (Forts. från Lördagsbl.)
När vi tala om ett krig med Beludscherne,
måste vi här på förhand anmärka, att ej blott
de egentliga Beludscherna, utan äfven Brahuis,
Marris, Kakers m, fl. äro inbegripne ibland dem.
Det förnämsta slagfältet är landet omedelbart
norr och vester om Schikarpur; alla andra land-
sträckor, äfven landets hufvudstad, Khelat, kom-
ma blott tillfälligtvis i ordningen. Det föll Eoa-
gelsmännen alldeles icke in att med krig öfver-
falla det inre af detta land, ty der var endast
att vänta mödor och besvärligheter utan tal,
föga ära och än mindre vinst. Det var för dem
endast fråga om säkerket för den södra vägen
till Afgbanistan, således om bibehållandet af In-
dus-området och vägen från Schikerpur till Kwet-
tah samt genom Piphinda!ew; dertill erfordrades
imedte:tid icke ringa ansträngningar, ty Belud-
scherne hade befästat sig bland de serskilda A-
mirerze i Sind i alla Indus-landets delar, och
med Enagelsmännens nirvaro måste deras råa,
rofgiriga och förtryckande välde öfver de fred-
lige, men fege och okrigiske Sindierne taga slut.
Alla enskilda underrättelser, att Eogelsmännen
blifvit med glädje emoitagne af folket i Sind,
förtjena intet afseende. Den herrskande klassen,
som ensam bär vapen och betyder någonting,
äro Beludscherne; desse måste nödvändigt vara
fiendtiigt stämde emot Eagelsmännen, och denna
fiendtlighet måste ofe bart sträcka sig äfven till
de fiendtlige stammarna i bergstrakten. Det kun-
de äfven här icke blifva fråga om politiskt un
derordnande och undersiivenhet för Amirerne i
Sind, hvilka i alla fail genom fruktan kunde
hållas i tygeln; ty då Amirerne, i slutet af Jan-
uari månad år 4839, iagingo ett fredsfördrag
med Engelsmännen och betalde till dem 27 Laks
Rupier, måste de äfven friköpa sig från de till-
kallade Beludscherne, hvilkas bjelp nu var öf.
verflödig, med en icke obetydlig penningsumma,
nemligen med 3 Laks Rupier (ungefär 730,000
Rdr Bio). Så såg det ut i Nedra Sind; men i
Oifra Sind, hvarest Sukkur cch Schikarpur voro
Enogelmännens förnämsta platser, retade dels snål-
heten de rofgiriga stammarna, dels hade Khanen
i Khelat, som handlade i ö!verensstämmelse med
Dost Mohammed, uppmanat dem att på ailt sätt
oroa Britterne, och framför allt att afbryta de-
ras kommunikationer genom Bolanpasset. Bevis
för Mihrab Chans fiendtlighet tyckas Engelsmån-
nen hafva ägt i mängd, och om de icke genast
affordrade honom räkenskap derför, så under-
läto de sådant endast af skäl, att man icke hade
tid att befatta sig med bisaker, så länge hufvud-
ändamålet icke blifvit uppnådt. Knappt var lik-
väl detta till en början afgjordt genom Ghisnis
stormning och Kabuls ockupation, så afläts en
skrifvelse till Mihrab Chan, innehållande de vilt:
kor, hvarunder det stod honom fritt att afsluta
fred med Engelsmännen, Dessa vilkor, som al-
drig blifvit offentliggjorda, torde hafva varit hår-
da nog, så att Mihrab Chan ej kunde ingå der-
på, ty general Willshire, som kommenderades
till Keblat, säger rent ut i sin berättelse till ge-
neralguvernören, att han vid afmarchen från Ka-
bul erhållit uppdrag af Maenaghten, att-afsätta
Mibrab Chan; brefvet, hvari han uppmanades
till undergifvenhet, var således endast en for-
malitet.
Den 34 Oktober anlände general Willshire
till Kwettåh på återmarchen från Afgtanistan
och som det på vägen til Khbelat fattades trans-
portmede!, proviant och foder för hästarna, skie-
kade han rytteriet och störs!a delen af artilleri-
et utföre Bolanpasset; han sjelf tågade den 35
November med två haubitser, fyra lätta kano-
ner, 450 man irreguliert kavalleri samt 2 euro-
peiska och 2 Sipahi-infanteriregementer, mot
Khelat och kom den 42 November till Girani,
7 engelska mil, från Kbelat. Politicalso hade.
vid afmarehen från Kwettah med tillförsigt på-
stått, att Mibrah Chan icke skulle göra något
motstånd och äfven då ett budskap på tredje
dagen kom från honom, med tillkännagifvande,
att han skulle anse engelsmännens vidare fram-
ryckande såsom en fiendtlighet, fortsatte de likväl
sitt pistående, ehuru de snart erforo, att talrika
hopar af Beudscher samlade sig i grannskapet.
Då engelsmännen den 30 om morgonen under
ständig skärmytsling närmat sig Khelat ända till
en halftimmas vägs afstånd, upptäckte man cita-
dellet, men sjelfva fästet lig gömdt bakom tre
kullar, besatta me2d väpnadt folk och kanoner.
Ingeniör-offcerarne rtekognoserade terrängen och
ne ed RA ER RR NA RR RT ATT RT