RTR TR II IRKEAAW EEE VM MM AFGHANISTAN OCH KRIGET DERSTÄDES. : I. Kriget med Beludscherne. Å (Forts. från Lördagsbl.) När vi tala om ett krig med Beludscherne, måste vi här på förhand anmärka, att ej blott de egentliga Beludscherna, utan äfven Brahuis, Marris, Kakers m, fl. äro inbegripne ibland dem. Det förnämsta slagfältet är landet omedelbart norr och vester om Schikarpur; alla andra landsträckor, äfven landets hufvudstad, Khelat, komma blott tillfälligtvis i ordningen. Det föll Eoagelsmännen alldeles icke in att med krig öfverfalla det inre af detta land, ty der var endast att vänta mödor och besvärligheter utan tal, föga ära och än mindre vinst. Det var för dem endast fråga om säkerket för den södra vägen till Afgbanistan, således om bibehållandet af Indus-området och vägen från Schikerpur till Kwettah samt genom Piphinda!ew; dertill erfordrades imedte:tid icke ringa ansträngningar, ty Beludscherne hade befästat sig bland de serskilda Amirerze i Sind i alla Indus-landets delar, och med Enagelsmännens nirvaro måste deras råa, rofgiriga och förtryckande välde öfver de fredlige, men fege och okrigiske Sindierne taga slut. Alla enskilda underrättelser, att Eogelsmännen blifvit med glädje emoitagne af folket i Sind, förtjena intet afseende. Den herrskande klassen, som ensam bär vapen och betyder någonting, äro Beludscherne; desse måste nödvändigt vara fiendtiigt stämde emot Eagelsmännen, och denna fiendtlighet måste ofe bart sträcka sig äfven till de fiendtlige stammarna i bergstrakten. Det kunde äfven här icke blifva fråga om politiskt un derordnande och undersiivenhet för Amirerne i Sind, hvilka i alla fail genom fruktan kunde hållas i tygeln; ty då Amirerne, i slutet af Januari månad år 4839, iagingo ett fredsfördrag med Engelsmännen och betalde till dem 27 Laks Rupier, måste de äfven friköpa sig från de tillkallade Beludscherne, hvilkas bjelp nu var öf. verflödig, med en icke obetydlig penningsumma, nemligen med 3 Laks Rupier (ungefär 730,000 Rdr Bio). Så såg det ut i Nedra Sind; men i Oifra Sind, hvarest Sukkur cch Schikarpur voro Enogelmännens förnämsta platser, retade dels snålheten de rofgiriga stammarna, dels hade Khanen i Khelat, som handlade i ö!verensstämmelse med Dost Mohammed, uppmanat dem att på ailt sätt oroa Britterne, och framför allt att afbryta deras kommunikationer genom Bolanpasset. Bevis för Mihrab Chans fiendtlighet tyckas Engelsmånnen hafva ägt i mängd, och om de icke genast affordrade honom räkenskap derför, så underläto de sådant endast af skäl, att man icke hade tid att befatta sig med bisaker, så länge hufvudändamålet icke blifvit uppnådt. Knappt var likväl detta till en början afgjordt genom Ghisnis stormning och Kabuls ockupation, så afläts en skrifvelse till Mihrab Chan, innehållande de vilt: kor, hvarunder det stod honom fritt att afsluta fred med Engelsmännen, Dessa vilkor, som aldrig blifvit offentliggjorda, torde hafva varit hårda nog, så att Mihrab Chan ej kunde ingå derpå, ty general Willshire, som kommenderades till Keblat, säger rent ut i sin berättelse till generalguvernören, att han vid afmarchen från Kabul erhållit uppdrag af Maenaghten, att-afsätta Mibrab Chan; brefvet, hvari han uppmanades till undergifvenhet, var således endast en formalitet. Den 34 Oktober anlände general Willshire till Kwettåh på återmarchen från Afgtanistan och som det på vägen til Khbelat fattades transportmede!, proviant och foder för hästarna, skiekade han rytteriet och störs!a delen af artilleriet utföre Bolanpasset; han sjelf tågade den 35 November med två haubitser, fyra lätta kanoner, 450 man irreguliert kavalleri samt 2 europeiska och 2 Sipahi-infanteriregementer, mot Khelat och kom den 42 November till Girani, 7 engelska mil, från Kbelat. Politicalso hade. vid afmarehen från Kwettah med tillförsigt påstått, att Mibrah Chan icke skulle göra något motstånd och äfven då ett budskap på tredje dagen kom från honom, med tillkännagifvande, att han skulle anse engelsmännens vidare framryckande såsom en fiendtlighet, fortsatte de likväl sitt pistående, ehuru de snart erforo, att talrika hopar af Beudscher samlade sig i grannskapet. Då engelsmännen den 30 om morgonen under ständig skärmytsling närmat sig Khelat ända till en halftimmas vägs afstånd, upptäckte man citadellet, men sjelfva fästet lig gömdt bakom tre kullar, besatta me2d väpnadt folk och kanoner. Ingeniör-offcerarne rtekognoserade terrängen och ne ed RA ER RR NA RR RT ATT RT