narra mig, jag; att svara, är inte att betala, och
ord är inte penningar.
Akta er! sade Josephine med lifvad blick,
ni kan få dyrt betala er oförskämdhet.,
Min sann! sade Grevin och vände sig till
kejsarinnan, sär det icke den der förnäma frun
som körde omkull min kärra nyss. .s.. det var,
min själ, ett godt möte; vi skola talas vid litet
om skadeersättning.n
Nu syntes hastigt en ny person; det var en
äldre man, som skyndsamt nalkades, men på en
gång stadnade bestört : han igenkände. kejsarin-
nan. — Kom fram, min kära Richardb, sade
Josephine, som af den glädje hon läste på alla
ansigten, begrep att det var familjens fader,
skom närmare. Kejsaren har ej denna sednare
tiden hunnit att sysselsätta sig med ert lofliga
företag, men han har, ej glömt er, och ni hade
bordt låta honom: veta er ledsamma belägenhet
.... men nu är allt godt igen, och ni har ej
mera någon skuld.:
Ack! ers majestätn, svarade mannen och föll
till hennes fötter, jag har länge hört, att hvart ers
majestät kommer, finns der ingen olycklig mera.
,Det är kejsarinnan! det är kejsarinnan!) ro-
pade alla de församlade uti glad chorus.
Och alla, alla kommo att kasta sig för hennes
fötter och välsigna henne.
Kejsarinnan !, mumlade Grevin för sig sjelf,
skyndade bort och vinkade åt kronobetjenterne
att följa honom; hvem kunde väl också ana
sådant? Bonaparte kan, min själ, -en vacker dag
låta skjuta ner mig, kanske.n
Och han försvann utan att kejsarinnan vår-
dade sig tilltala honom:
Då Napoleon af kejsarinnan blifvit underrättad
om hvad som händt, skickade han följande dagen
40,000 francs till Richard; Josephine åtog Big
deremot att gifva hemgiften till hans dotter, som
förenades med Lombard; och. gaf de nygifta en
lönande tjenst vid Malmaison,