Den i sistl. Oasdagens nummer af Aftonblade
införda artikel, med rubrik: den stora hemlig-
heten, eller rättare, såsom det synes, några ut-
tryck i samma artikel, hafva föranledt Hr kap-
ten Lindeberg att begära rum i tidningen för en
reklamation. Vi kunne icke föreställa oss annat,
än att denna reklamation tillkommit endast j
följd af ett missförstånd om Red:s mening i vissa
delår, och utbedje :oss derföre att få bifoga en
kort och, som vi hoppas, för Hr Lindeberg till-
fredsställande förklaring:
Till Redaktionen af Aftonbladet!
I anledning af artikeln: Den stora hemligheten
i Onsdagens nummer och uppsatsen i Lördagens
framför Herr Sturtzenbeckers betyg, får jag anhålla
Om en plats för nedanstående reklamation:
Tit. finner Herr Sturtzenbeckers och mitt intyg,
det vi ej hade någon del i den berycktade artikeln
för den 46 Juli öfverflödigt, synes yttra den tanka,
att dessa intyg skadat Aftonbladet) och sammanstäl-
ler dem med den åtgärd, att en tidnings medarbe-
tare på första uppmaning från främmande håll, af-
gifva attester, att. de icke äro författare till den el-
ler den artikeln, hvarjemte det säges, att Frejas re-
daktör redan visste hvem som författat. den ocb tyd-
ligen utpekade denna person. Det torde tillåtas mig
att gifva nämnde Onsdags artikel i Aftonbladet, för
Hvad den rörer ifrågavarande intyg, samma benäm-
ning, som hon gifvit dem, eller öfverflödig, och
sådant af tvenne skäl. Så vida afsigten der var att
förebrå oss ett formfel vid betygens afgifvande, så
behöfdes sådant, hvad mig angår, alldeles icke, eme-
dan jag för ingen del gör anspråk på någon ofelbarhet
-och gerna både medgifvit och härmed offentligen med-
sifver; att jag kunnat dröja med betygets afgifvande
en eller par dagar. Detta formfel i fall formen här
verkligen är en sak af den ringaste vigt, är likväl
ällt hvad jog kan åtaga mig. Emöt alla andra be-
skyllningar, både dem som gjorts mig enskildt och
offentligen af: Herr: Almqvist samt i Onsdagens num-
mer, måste jag på det bestämdaste reservera mig,
och då Tit. såsom frånvarande under händelsen, icke
lärer hafva kunnat följt den ialla dess detaljer, samt
derigenom några misstag influtit i arsikeln Den
stora Hemligheten,, torde det tillåtas mig upplysa
om rätta förhållandet.
- Efter en så mångårig publicistisk bana som min
trodde jag mig ej behöfva lära hvad en publicist
egnar och anstår, och vet således ganska väl, att
medarbetaren i en tidning icke är skyldig att på
första uppmaning från främmande håll afgifva några
attester om sitt författareskap af den eller den ar-
tikeln. Här var likväl icke en af bladets redaktion
yttrad mening i ett allmänt ämne; det var en för
tillfället i redaktionen inkommen medarbetare, som,
efter hvad mig sades, utan någon af de öfriges vet-
skap, insmygt den ifrågavarande artikeln och så-
lunda begagnat Aftonbladet för sina enskilda syf-
ten och att gifva luft åt sin enskilda ovänskap.
Icke en främmande person, utan den verklige måls-
äganden, den, med hvilken Herr Almqvist låg
i delo, frågade mig, om jag varit med om denna
hans åtgärd; åtgärden att begagna Aftonbladet för
egen räkning. Detta skedde Tisdagsmorgonen den
49 Juli, således innan Freja utkommit och innan
artikelns författare deri kunnat utpekas. Jag gjorde
detta, emedan jag ansåg handlingen oriktig, både i
syftningen och sättet, och alltid skall anse den så-
) Detta finnes visserligen ej sagdt af oss och är ej
heller menadt. Red:s anm.
