är Storefar sjelf som nu sitter vid. styret. Myc-
ken konst hade vi väntat; men sådan djerfhet dock
icke. Vi vilja icke ingå i någon analys af förkla-
ringen i dag, emedan tiden är för kort; men vi
skola återkomma till densamma.
Man ser häraf, att Aftonbladets artikel varit
något svår att smälta. Men också är ingenting
näturligare, än att det skall. kosta på att se
hela tvänne månaders bemödanden, att hos all-
mänheten inplanta tron på ett i Aftonbladet
begånget pbofstreck, skingras genom den enkla
åtgärden, att vi framtagit sjelfva den inkrimine-
rade artikeln, som skulle innehålla bofstrecket,
men hvilken de allierade sjelfve noga aktat sig
att kungöra. Ty det måste nu åtminstone for-
dras, att de skola antingen kunna visa, hvilka
uttryck eller delar af denna artikel det är, som
innehålla dessa grufliga bofstreck, eller också
förevisa någonting annat i Aftonbladet, som in-
nefattar det föregifna lönmordet, anfallen på
Frejaredaktörens privatlif, 0. s. V.
oo— Dagligt Allehanda, som ingått i en full-
ständig vederläggning af Sv. Minervas enfaldiga,
men välmenta påstående, att en Svensk konung
äger abolitionsrätt eller makt att förbjuda un-
dersökning om begårgna brott, har dervid fram-
dragit ett par argumenta ad hominem, som äro
mycket uppl!ysande i hänseende till de devuerade
bladens kända grundsats, att alltid rätta sina å-
sigter af en sak efter det ändamål, man för till-
fället pröfvar mest befrämja egen fördel. Först
erinrar Dagl. Allehanda Minervas utgifvare om
det bekanta sättet att bemedla nåd i ett visst
brottmål, medgifvande, att det visserligen vore
beqvämast om de, sofh befatta sig med sådana
nådebemedlingar, kunde till och med befria sina
klienter från obehaget ått vara underkastade
ransakning och dom. Vidare påminner Dagligt
Allehanda om den nåmnkunniga tvisten angå-
ende tillämpningen af 4777 års bref till Crusen-
stolpeska målet. Då nemligen de liberala bla-
den påstodo, att detta bref torde tillämpas och
Konungen tillfrågas, huruvida ban ansåge åtalet
mot assessor Crusenstolpe böra fullföljas el-
ler nedläggas, så invände allt hvad devueradt
hette, att nämnde bref stadgade någonting myc-
ket orimligt, emedan det innefattade en aboli-
tionsrätt, eller en makt att nedlägga ett åtal,
hvilken vore mycket viådlig för rättstillståndet.
Denna träffande erinran af D.A. synes också
alldeles hafva bragt Minerva till tystnad; åtmin-
stone behöfver hon några dagar att besinna sig.
— Sisom ett bevis, huruvida vi uti sistlidna
Lördagens 2 af denna tidning rätt bedömt den,
af andra tidningar förut berättade händelsen på
Strömparterren, må anföras hvad som derom yt-
tras i Norrköpings Tidningar. Vi införe hela
uppsatsen, hvaraf man kan se, att redaktionen
eljest icke nu mera, än - förr, är Aftonbladets
anhängare i politiska åsigter, utan tvertom visar
mycken vänlighet mot Svenska Biet. Den ifrå-
gavarande artikeln lyder så:
Då det numera ej lärer kunna betviflas hvad
ryktet länge berättat om en tilldragelse på Ström-
parterren i Stockholm, anse vi oss icke längre för-
pligtade att om denna sak iakttaga tystnad inför vår
publik. Händelsen, att döma efter de dunkla an-
speglingarna, lärer varit den, att en hufvudredaktör
och en interimsredaktör, som hafva gäss oplockade
med hvarandra, och derföre nu en lång, tid ploc
hvarandra inför altmänbeten, tillfälligtvis träffats på
parterren utmed Norrbro, hvarvid hufvudredaktören
den verkligt frie, spottat sin antagonist i synen.
Vare detta sagdt, utan alla omsvep. Hvad är emot detta
dåd, det 8. k. Almqvistska dådet, och på hvilkens
sida stannar skandalen? Om Almqvists gerning verk-
ligen har förtjent alla dessa rop af korsfäst,
korsfäst, som blifvit höjda, så lät han dock sitt
stridssätt föregås af en åtvarning; icke så antagoni-
sten; utan varning anföll han sin motståndare —
men med hvilket vapen? — Råhetens! -— det är
för litet sagdt, ty råheten vädjar till styrkan af sin
knytnäfve — endast den ilskna, men på samma gång
vanmäktiga kärringen, har man någon gång, ehuru
sällan, hört gripa till de vapen, hvaraf den verkligt
rie begagnat sig. Utan att dela Aftonbladets po-
itiska tänkesätt, kan man dock ej frånkänna det ett
visst lugn och en stor hofsamhet i sina beteenden.
Då uppmaningar från Freja och Biet utgått tilllands-
ortspressen att gifva offentlighet åt allt, hvad dean-
sett vara graverande för Aftonbladet, har man dock
ej hört att detta sednare manat till ett dylikt Cla-
mamus för att se sina motståndares misstag sprid-
da. Men landsortspressen — åtminstone den sjelf-
ständiga — inser nog ouppmanad hvad den bör göra,
och inga sådana tilldragelser, som förtjena en större
offentlighet, derföre att de bidraga till kännedomen
om deras verkliga karakter, som föra publicismens
talan, lära undgå att af dem relateras, och bland
dem räkna vi åtminstone den. verkligt fries dåd.
Biet tiger ännu i denna sak — men hvarföre tiger
Biet? Är Aftonbladets förmodan då sann, att Biet
ärnar med sig inkorporera Freja? Har då Biet
glömt, att det hittills blifvit ansedt som: Primus
inter pares den förste bland de konservativa, och
att dessa intet haft deremot att invända, så länge
Biet följt billighetens vägar. Men tvifvelaktigt blir
ARR RT TE TT nn nn nn