0 NN SN Hqw N!NVY! OO jUV nn CO nn aldrig få något badhus. Trött och ledsen åter. vände jag till mitt logis, för att andra morgonen fortsätta resan åt Calmar. Om naturen i Kronobergs län är ringa att säga. Den är steril och för att tala i konststil platt, låg och kantig. Om folket, att det är fult och trankilt. Tegner yttrar på något ställe, att Stora andar ge sin form åt tiden Och Gustafs tid bär Gustafs drag jemväl. Man skulle häraf, medelst en liten förändring, göra ett porträtt af detta folk, sålunda att Stora andar ge sin form åt folken, Och Mörners folk bär Mörners drag jemväl. — En artigare compliment kan åtminstone icke sägas folket, än att det liknar sin höfding. Några mil från Wexiö, hos ett ärbart bondfolk, gjorde. jag bekantskap med den famösa Flickan från Svenarump, som nu var här att helsa på sina anförvandter, Läserskan var ännu ej befriad ffån sin tro på uppenbarelsens förmåga hos henne sjelf. Vi samtalade länge om religiösa ämnen, under hvilka hon uttalade den mest kristliga tro. Hennes lära var i korthet följande ceh ordagrannt återgifven: Bättren er snart, ty domen är när. Tvenne kronor finnas, den hvita och svarta. Den hvita hafva englahänder virkat af solstrålar, men den svarta är tvinnad af ormar och samvetsqval. Lefven för den hvita, ty den är bimmelens egen bröllopskrona. Tre dagar skall det regna blod, och det är domens begynnelse. På första dagen skola alla unga dö, ty de äro de minst brottsliga. Med dem skola atla hvita och blå blommor gå port. På andra dagen dö de ångrande, men de hädiska på sista dagen;, m. m. — Om sin förut