0 NN SN Hqw N!NVY! OO jUV nn CO nn
aldrig få något badhus. Trött och ledsen åter.
vände jag till mitt logis, för att andra morgonen
fortsätta resan åt Calmar.
Om naturen i Kronobergs län är ringa att
säga. Den är steril och för att tala i konststil
platt, låg och kantig. Om folket, att det är fult
och trankilt. Tegner yttrar på något ställe, att
Stora andar ge sin form åt tiden
Och Gustafs tid bär Gustafs drag jemväl.
Man skulle häraf, medelst en liten förändring,
göra ett porträtt af detta folk, sålunda att
Stora andar ge sin form åt folken,
Och Mörners folk bär Mörners drag jemväl. —
En artigare compliment kan åtminstone icke sä-
gas folket, än att det liknar sin höfding.
Några mil från Wexiö, hos ett ärbart bond-
folk, gjorde. jag bekantskap med den famösa
Flickan från Svenarump, som nu var här att
helsa på sina anförvandter, Läserskan var ännu
ej befriad ffån sin tro på uppenbarelsens för-
måga hos henne sjelf. Vi samtalade länge om
religiösa ämnen, under hvilka hon uttalade den
mest kristliga tro. Hennes lära var i korthet
följande ceh ordagrannt återgifven:
Bättren er snart, ty domen är när. Tvenne
kronor finnas, den hvita och svarta. Den hvita
hafva englahänder virkat af solstrålar, men den
svarta är tvinnad af ormar och samvetsqval.
Lefven för den hvita, ty den är bimmelens egen
bröllopskrona. Tre dagar skall det regna blod,
och det är domens begynnelse. På första dagen
skola alla unga dö, ty de äro de minst brottsliga.
Med dem skola atla hvita och blå blommor gå
port. På andra dagen dö de ångrande, men de
hädiska på sista dagen;, m. m. — Om sin förut