stora sträfvan var att blifva ansedd som en prustibusn, en rolighetsmakare, 0. :s. v., gick på helt olika sätt tillväga och började med att rusta ganska skarpt — kanske för skarpt för åskådarnes tålamod. Vid sitt första inträde i 1logen nöjde han, sig med att helt allvarsamt ropa åt herrarne på parterren, att skoja upp sig litet, hvilken uppmaning åtföljdes af en annan, att de skulle på samma gång som han phäfva upp ett skrå!n, hvilka båda tillsägelser framkallade de vid dylika tillfällen vanliga svaren. RA Gif den der ihundrackan ett ben, så att han tigerla ropade en herre i skjortärmarne. Hvad har du fått till bästa i dag? skrek en annan. År du skräddaregesäll?, frågade en tredje. vEller barberarpojke? inföll den fjerde. Kästa ut honom! röt den femte; under det att en mängd olika röster i ett chorus bådo Mr Potter att återvända till sin hulda mammas armar,, eller hvad man på råare språk kallar adraga åt fandersit Mr Thomas Potter; emottioz alla dessa smädelser med ett förnämt; förak:, ryckte endast sin lågkullade hatt något mer p: tre qvart, för hvarje ny anspelning på hans fiur och utseende, stack sina armar i sidorns och uttryckte på ett högst meiodramatiskt söt: sin trotsighet. Quverturen — till hvilken dessa olika Hju: hade utgjort ett accompagnement ad libitum — slutade; andra pjesen begynte och Mr Thom. Potter, som blifvit djerfvare genom de tömmz hotelserna,började larma och bråka på det mc oregerliga sätt. Först härmade han den förnö.: sta sångerskans miner och gester; derpå börjs: han siånka och ryta vid åskådandet af den t elden; sedan låtsade han falla i konvulsioner förskräckelse vid åndens uppträdande, och slu: ligen företog han sig att med hörbar röst hi: kommentarier öfver och göra tillägg till dia:o gen i pjesen, hvarvid Mr Robert Smithers upp vaknade, och som denne hade ett obestämdt be