stora sträfvan var att blifva ansedd som en
prustibusn, en rolighetsmakare, 0. :s. v., gick
på helt olika sätt tillväga och började med att
rusta ganska skarpt — kanske för skarpt för å-
skådarnes tålamod. Vid sitt första inträde i 1lo-
gen nöjde han, sig med att helt allvarsamt ropa
åt herrarne på parterren, att skoja upp sig litet,
hvilken uppmaning åtföljdes af en annan, att de
skulle på samma gång som han phäfva upp ett
skrå!n, hvilka båda tillsägelser framkallade de
vid dylika tillfällen vanliga svaren. RA
Gif den der ihundrackan ett ben, så att han
tigerla ropade en herre i skjortärmarne.
Hvad har du fått till bästa i dag? skrek en
annan. År du skräddaregesäll?, frågade en
tredje. vEller barberarpojke? inföll den fjerde.
Kästa ut honom! röt den femte; under det
att en mängd olika röster i ett chorus bådo Mr
Potter att återvända till sin hulda mammas ar-
mar,, eller hvad man på råare språk kallar
adraga åt fandersit - Mr Thomas Potter; emottioz
alla dessa smädelser med ett förnämt; förak:,
ryckte endast sin lågkullade hatt något mer p:
tre qvart, för hvarje ny anspelning på hans fi-
ur och utseende, stack sina armar i sidorns
och uttryckte på ett högst meiodramatiskt söt:
sin trotsighet.
Quverturen — till hvilken dessa olika Hju:
hade utgjort ett accompagnement ad libitum —
slutade; andra pjesen begynte och Mr Thom.
Potter, som blifvit djerfvare genom de tömmz
hotelserna,- började larma och bråka på det mc
oregerliga sätt. Först härmade han den förnö.:
sta sångerskans miner och gester; derpå börjs:
han siånka och ryta vid åskådandet af den t
elden; sedan låtsade han falla i konvulsioner -
förskräckelse vid åndens uppträdande, och slu:
ligen företog han sig att med hörbar röst hi:
kommentarier öfver och göra tillägg till dia:o
gen i pjesen, hvarvid Mr Robert Smithers upp
vaknade, och som denne hade ett obestämdt be-