skulle hafva, gift, sig, men ingen. visste att berät
ta hvem den lycklige skulle varit. a
Flere årchärefter förde mig en affärsresa ge
mom en obetydlig stad, belägen på gränsen. De
var en! vacker junisöndag. Värdshuset låg vi
det oansenliga men renliga torget, Hvilket p
gammalt maner var omgifvet af hKvalfbåga
Snådt på detsamma stod en förfallen spring
; brunn med förvittrade stenstatyer. En hemlig
Hetsrull, välgörande sabbbtsstillhet hetrskade
staden; man hörde endast mullrandet af vatten
strålarne, som nedföllo i bassinen. Blott någr
få personer, de sista som återvände från kyrkar
vandrade sakta öfver torgetj hem till sina:bo
ningar. Jag dröjde under skuggan af en linc
somå stod: utanför gästgifvaregården; de ljämm
vårvindarne doftade balsamiskt omkring mig
Här ute på förstuguqvisten satt jag och väntad
på min middag. sa od
Midt emot värdshuset utmärkte sig ett nyt
icke synnerligen stort, men vackert hus, bygd
i den nyare smaken. Framför detsammå upp
spirade, likasom man ofta ser i södra Tyskiand
småstäder, en tät vinranka och slingrade si
upp på båda sidor om porten. Ett fruntimmei
i enkel och borgerlig,meh itrycket smakfu
drägt, trädde i detsamma uf huset. Under de
lätta hufvan nedföllo i yPpig rikedom de blond
lockarne öfver de blomstrande kinderna. De
ädla gestalten fängslade genast min uppmärk
samhet. Hon steg upp på en bänk och ordnsg
de löfvet, och hennes rörelser, då hon så äc
räckte sig upp, för att fastbinda dem lossnad
vinrankan, voro fulla af behag. Derpå uppdt
kade en piga migidagsborgdet nder Iöfver, ffu
såg omsorgsfullt efter, att allt blef som d
skulle. Imedlertid kom framåt gatan en un
kraftig man med matta steg; då frun såg. hongr
spridde sig ett glädtigt leende öfver hennes a
letes hon skyfidade ini huset och kom sna
ut tillbaka med en liten gosse i handen, o