skulle hafva, gift, sig, men ingen. visste att berät ta hvem den lycklige skulle varit. a Flere årchärefter förde mig en affärsresa ge mom en obetydlig stad, belägen på gränsen. De var en! vacker junisöndag. Värdshuset låg vi det oansenliga men renliga torget, Hvilket p gammalt maner var omgifvet af hKvalfbåga Snådt på detsamma stod en förfallen spring ; brunn med förvittrade stenstatyer. En hemlig Hetsrull, välgörande sabbbtsstillhet hetrskade staden; man hörde endast mullrandet af vatten strålarne, som nedföllo i bassinen. Blott någr få personer, de sista som återvände från kyrkar vandrade sakta öfver torgetj hem till sina:bo ningar. Jag dröjde under skuggan af en linc somå stod: utanför gästgifvaregården; de ljämm vårvindarne doftade balsamiskt omkring mig Här ute på förstuguqvisten satt jag och väntad på min middag. sa od Midt emot värdshuset utmärkte sig ett nyt icke synnerligen stort, men vackert hus, bygd i den nyare smaken. Framför detsammå upp spirade, likasom man ofta ser i södra Tyskiand småstäder, en tät vinranka och slingrade si upp på båda sidor om porten. Ett fruntimmei i enkel och borgerlig,meh itrycket smakfu drägt, trädde i detsamma uf huset. Under de lätta hufvan nedföllo i yPpig rikedom de blond lockarne öfver de blomstrande kinderna. De ädla gestalten fängslade genast min uppmärk samhet. Hon steg upp på en bänk och ordnsg de löfvet, och hennes rörelser, då hon så äc räckte sig upp, för att fastbinda dem lossnad vinrankan, voro fulla af behag. Derpå uppdt kade en piga migidagsborgdet nder Iöfver, ffu såg omsorgsfullt efter, att allt blef som d skulle. Imedlertid kom framåt gatan en un kraftig man med matta steg; då frun såg. hongr spridde sig ett glädtigt leende öfver hennes a letes hon skyfidade ini huset och kom sna ut tillbaka med en liten gosse i handen, o