derutinnan så mycket värre än den af Hogart målade, som denna föreställes i ett dryckesla under träta och öfverilning, då deremot Freja redaktörens tilltag skett med full öfverläggning utan någon brådskilnad, emot en person, son ej kunde ana något dylikt eller värja sig der emot, och dessutom i egenskap af prestman ick kunde taga någon hämd derför Det kan sålede icke betraktas annorlunda, än antingen såson eit nidingsverk eller ett utbrott af rent vansm ne, så mycket mera, som allt försvar emot ei dylik handling af hvem som helst är omöjlig! öch vanhedern följaktligen stadnar ensamt p gerningsmannen. Det är väl möjligt att Her: Blanche äfven efter detta kan finna ett lite kotteri till sitt umgänge, men det skall åtminstone alltid blifva mindre behagligt för någo hvar att bivista ett samqväm, der en person fin nes, som en gång velat, vare sig i offeniliga elle: personliga tvister, införa såsom ett stridssätt, at försåtligen spotta sin motståndare i ansigtet. Så till vida lärer derföre omdömet redan var: och ytterligare komma att blifva temligen stad gadt öfver förevarande kasus, utan afseende pi anledningen till tvisten med Hr Almqvist. Dett: omdöme är ock, så vidt vi kunnat förnimma odeladt, och lemnar en ytterligare bekräftelse pi hvad Afionbladet redan för ett halft år sedar yttrade och sedan stundom upprepat, att de vä sendtliga felen hos Freja och dess redaktör hörröra af brister i conduiten, ehuru man aldrig kunnat ana att bevisen derpå skulle gå så långt