för yttre rätt, torde tåla närmare eftersinnande. Tvånget är i allmänhet icko älskadt, och jag befarar, att, likasom de i fäderneslandet tid efter annan utfärdade författningar mot fyileri och dryckenskap föga bidragit till det afsedda ändamålets vinnande, så skola också nu de föreslagna försöken, att genom penningeviten tillhålla fåtaligare eller talrikare me nigheter att efterlefva om nykterhet slutade öfverenskommelser, måhända mera skada än gagna en god sak. Jag vågar alltså tro, att en sockenstämma icke bör, på sätt Rikets Ständers förslag innehåller, medgilvas rättighet att erhålla viten, stadgade för förtäring af bränvin, äfven om sådsnt skulle medföra ett öfverlastadt tillstånd. Korgl. Förordningen den 16 November 1841 bestämmer de fall, då ansvar för dryckenskap äger rum; men har icke stadgat något sådant för den händelse, att någon inom hus dertill gör sig skyldig. En vid sockenstämma slutad öfverenskommelse, att dryckenskap inom hus bör med böter beläggas, torda mångenstådes komma att tillvägabringas, och uti denna händelse gjorde sig en åsigt gällande om böters användande uti enahanda fall, der E. K. M. och Rikets Ständer ansett sådant Icke böra äga rum. pFör öfrigt synes mig begreppet om sedlighet vara alltför mycket relativt, att detsamma skulle kunns anses bos hvarje sockenstämma vara nog utbildad, för att kunna af densamma utvecklas uti lagbud; äfvensom den allmänna ordningen i landet svärligen ken eller bör blifva föremål för öfverläggningar, öfverenskommelser och beslut i en sockenstämma, der plursliteten stundom skulle kunna komma att utgöTas af lumpsamlare, kringresande smideshandlare och andra medborgare, hvilkas ställning i samhället icke lemnar någon borgen för deras nitälskan för sadlighet och ordning, och hvilkas bildning ej heller upphunnit den ståndpunkt, att något lagstiftarekall, af hvad natur som helst, bör kunna åt dem anförtros. 10 stadgar, att alla afgifter, hvsrom socknestämma beslutar, skola utgå efter den bestämda grunden för rösträtt. Om detta stadgande antages, så lärer deraf följa, att den församlings medlem, som ej är berättigad att isockenstämmans öfverläggningar deltaga, också är från alla afgifter till socknens gemensamma gagn befriad. Men för fastighet och jordlägenhet, hvarå mantal ej finnes satt, och hvaraf mindre bevillning än 2!, Rdr utgår, öger enligt förslaget rösträtt ej rum, och dessa lägenheters innehbafvare, som enligt tabe!len Nr 2 utgöra ett antal af 1611, och som besitta egendom till ett taxeringsvärde af 393,327 Rdr, skulle således vara fritagne från en sxsj;idighet, hvars fullgörande så mjcket häldre borde dem åligga, som deras egendom stundom är mera värd än de mindre bemmansdelar, som, ehuru med åsatt manta!, likväl icke innehafva det värde, att de erlägga ofvannämnde bevillningsbelopp. Huruvida någon modifikation uti det föreslagna stadgandet uti nu ifrågavarande afseende bör meddelas, vågar jag således öfverlemaa till E.K. M. nådiga pröfning. DUti 42 föreslås, ati, om omständigheterna fordra skyndsam verkställighet af socknestämmo-beslut, sådant ej må hindras deraf, att detsamma ännu icke vunnit laga kraft, derest icke så är, att ändringssö kandet derigenom blefve onyttigt, eller ock Konungens Befallnizgshafvande eller Domkapitlet skulle finna skäl att verkställigheten inställa. Icke någon Civil Embetsmyndighet i landet tillkommer den rättighet, att efter egen pröfning, obegränsad af gifne Lagstadganden, låta verkställa ett fattadt beslut, innan detsamma vunnit laga kraft. Att icke desto mindre åt sockenstämmorna förläna en sådan mekt, synes förutsätta, att man kan tilltro dem mera urskiljning, mera rättvisa, mera samvelsgrannbet, än man tillerkänner Statens i allmänna värf öfvade, invande och upplyste Embetsmän. Jeg hemställer i underd., att förslaget i denna del icke må af E. K. M. antagas. Uti 13 förekommer det förslag, att om vid sockenstämman närvarande ledamöter, som icke dervid äga rösträtt, förhålla sig oskickligt, ordföranden äger att låta sådane personer från sammenträdet afföra. Den anmärkning torde härvid mig i nåder tillåtas, att angeläget torde vara nu anvisa de utvägar, en Pastor i en församling må. kurna vidtaga, för att verkställa den ifrågavarande honom tillkommande åtgärden; lärande kronobetjenings bandräckning vid sådane tillfällen sällen, åtminstone icke alltid vara att påräkna.v Andra kapitlet 15 af förslaget innehåller, bland annat, att socknenämnden skall handhefva skoleoch undervisningsanstalterne samt helsovården. Då likväl efter den vanliga åsigten, sådan som den genom språkbruket bestämmos, skoleoch undervisningsanstalters kandhafvande tillkommer skollärarne samt deras förmän, och helsovården tillhör Sundhetskollegium, läkarekorpsen och E. K. M. Befallningshafvande, så täcktes E. K. M. i nåder finna, ett ett närmare bestämmande är a! nöden, i hvilka delar en sockennämnd kan och må befatta sig med dessa ämpner, som åtminstone hvad det vetenskapliga an sår icke egna sig för en sockennämnds måhända välmenande, men i nämnde hänssende ssnnolikt icke hvarken på kunskaper, upplysning eller erfarenhet grundade tillgöranden. 16 8, jemförd med den 417:de, vwisar, att hvarje välfrejdsd medlem af samhället, som i sockenstämman äger rösträtt, också är valbar till ordförande, (ETTER KÄRE Se NA EN RNA