hvaremot Tarjels tscherkassiska sadel ej var värc en hundradedel deraf. Tarjel kastade en blick full af tacksamhet, på ynglingen, den ene gis: sade den andres tanke, de sporrade hästarne oct under den hastigaste farten hoppade båda af sir egen och på den andres häst. pMitt hjerta och mih hand äro dina för evigt! utropade Tarjel — Och mina äro dina,, svarade Mamia. Tarjel red genast, liksom för att pröfva den nys erhållna hästen, två gånger omkring Mindori under alla slags ryttarkonster, hvilka bevisade, at han gjorde skäl för ryktet att vara en utmärkt ryttare. Utanför hvarje hus var en balkong: hvar och en blef snart full af menniskor, och då Tarjel steg af hästen, kastades flera hundrade mössor i luften, och vid smattrandet af några hundrade bössor och flera musköter på vallarne, ropade alla: lefve Tarjel, Kazis son, och Mamia, Simons son! Soltchutesi (hofmästaren), med en nyckelknippa-och en stor staf, ledsagade Tarjel till den för honom iordningställda boningen; Mamia omfamnade honom ännu-i dörren, och efter mångs ömsesidiga bugningar och höflighetsbetygelser be. gaf Tarjel sig till sina rum. Det hus, hvari Tarjel inqvarterades, var enkel inredt: i undra våningen voro stallar, inuti de! tvenne stora, med mattor försedda rum, och ruodt omkring väggarne lupo breda upphöjningar med dyrbaraidynor och hufvudkuddar. Tvenne dylika, men med mindre dyrbara mattor försedda, rum voro bestämda för hans tjenare. En bred balkong omgaf hela huset, och i hvarje rum stod en mycket stor marmorspis; rundt omkring väggarne voro kopparnaglar inskrufvade, att upp. hänga Vapnen på, och på alla väggar voro äfven för säkerhets skull, skottgluggar, hvilka der äro lika oumbärliga som fönster -hos oss. Midt : rummet sprang en stråle af friskt vatten ur ga pet af ett illa formadt lejon och föll i en vic marmorbasin, ur hvilken det afleddes genom tennrör. Men det, som mest behagade Tarjel