ste fruns af Salerchin altare svära evig endrägt, och jag har kommit hit blott för att stärka mig med vatten ur denna källa. — pMånne T:chkoindideli också gjort ett sådant löfte? frågade Tarjel leende, ty det var bekant, att metropoliten icke hörde till de måttligaste menniskorna. Iwa Bery teg; kort derefter gingo alla ut; Tarjel och Chapiskerja återvände till sina hästar, Iwa Bery till sir mulåsna, och alla togo vägen tillsammans åt Martwili. Då metropoliten Bessarion såg, att de andliges gods ledo allt mer och mer under de inre krigen och förvirringen, sökte han beveka Manzutschehr och Georg till endrägt, då. han kände Tarjels goda hjerta och var viss, att han icke allenast icke skulle sätta sig emot denna sträfvan, utan äfven gerna visa sig beredd till fred. Följande dag svuro de trenne bröderna, i metropolitens och alla de andliges närvaro, hvarandra verkligen fred och vänskap. Tawar Georg stadfästade de gifvor af stora gods, som deras gemensamma fader, Kszi, skänkt Manutschehr och Tarjel, utnämnde Tarjel till Ståthållare öfver provinsen Samursachan och Menutschehr till högste domare och förvaltare öfver Mingreliens Bakaule. Deremot tog han af dem eden om beständig trohet, och för att göra sig rigtigt säker, affårdade han på samma gång en beskickning till Petersburg, bad om Rysslands skydd och lofvade vara en trogen undersåte. Furst Tarjel beslöt att genast öfvertaga den honom anförtrodda provinsen Samursachan, 10g sin trogne Chapi: skerja och en enda, pålitlig tjenare med sig samt begaf sig å Väg, öfver Ilori, Anakliz, Redutksle och Poti, till Gurien. i Furst Tarjel och hans följeslagare voro kiädda som -Abcehaser, de buro gula rockar af ksmelbår, utan alla tscherkassiska prydnader, hvita baschluker; lindade omkring hufvudet såsom turbaner, i stället för Mössor, och korta mantlar, hängande från venstra axeln ned öfver ryggen, men