ste fruns af Salerchin altare svära evig endrägt,
och jag har kommit hit blott för att stärka mig
med vatten ur denna källa. — pMånne T:chkoin-
dideli också gjort ett sådant löfte? frågade Tar-
jel leende, ty det var bekant, att metropoliten
icke hörde till de måttligaste menniskorna. Iwa
Bery teg; kort derefter gingo alla ut; Tarjel och
Chapiskerja återvände till sina hästar, Iwa Bery
till sir mulåsna, och alla togo vägen tillsammans
åt Martwili.
Då metropoliten Bessarion såg, att de andliges
gods ledo allt mer och mer under de inre kri-
gen och förvirringen, sökte han beveka Manzut-
schehr och Georg till endrägt, då. han kände
Tarjels goda hjerta och var viss, att han icke alle-
nast icke skulle sätta sig emot denna sträfvan,
utan äfven gerna visa sig beredd till fred. Föl-
jande dag svuro de trenne bröderna, i metropo-
litens och alla de andliges närvaro, hvarandra
verkligen fred och vänskap. - Tawar Georg stad-
fästade de gifvor af stora gods, som deras ge-
mensamma fader, Kszi, skänkt Manutschehr och
Tarjel, utnämnde Tarjel till Ståthållare öfver
provinsen Samursachan och Menutschehr till
högste domare och förvaltare öfver Mingreliens
Bakaule. Deremot tog han af dem eden om be-
ständig trohet, och för att göra sig rigtigt säker,
affårdade han på samma gång en beskickning till
Petersburg, bad om Rysslands skydd och lofva-
de vara en trogen undersåte. Furst Tarjel be-
slöt att genast öfvertaga den honom anförtrodda
provinsen Samursachan, 10g sin trogne Chapi:
skerja och en enda, pålitlig tjenare med sig samt
begaf sig å Väg, öfver Ilori, Anakliz, Redutksle
och Poti, till Gurien. i
Furst Tarjel och hans följeslagare voro kiädda
som -Abcehaser, de buro gula rockar af ksmelbår,
utan alla tscherkassiska prydnader, hvita baschlu-
ker; lindade omkring hufvudet såsom turbaner,
i stället för Mössor, och korta mantlar, hängan-
de från venstra axeln ned öfver ryggen, men