nå tillåtas oss att, som prof deraf, meddela några korta stycken: Svar på tal. Komminister S—qvist, känd för sina qvicka, -bitande infall, blef en gång tillfrågad afen spe:fogel, huru det kommer sig, att det icke finnes mer än två slags stior, nemligen sakristia och svinstia. sÅb, det är ju helt naturligt, — svarade S—qvist, — det finnes ju icke mer än två slags folk: lärare och åhöraren. Går också an. En person kom in i ett sällskap, der det röktes mycket tobak, så att hela rummet var fullt af rök. Värden kom emot honom och frågade, om han ej behagade en pipa. Nej, jag tackar! — blef svaret, — om jag bara får ett skaftn. Läkareråd. En af de glacbeskodda dragarne framför mamsell Taglionis vagn, vid hennes triumftåg i Stockholm sistlidne sommar, infann sig, kort derefter, hos en af Stochkolms yngre läkare och beklagade sig öfver stickningar i bröstet och smärta i sidan. Läkaren frågade honom, om han icke kunde uppgifva något slags orsak till nämnde åkomma, hvarpå uvgherren svarade: uJag kan visserligen icke uppgifva någon bestämd orsak, men det är mycket möjligt att jag förkylt mig härom aftonen, då vi drogo hem mamsell Taglionin. — a sådant falln, — yttrade läkaren, — kan jag ej Jjelpa herren, utan var så god och vänd sig till veterinärinrättoingen! Visst vore det så. En utmärkt svensk kavallerigeneral talade en dag med en bekant om de aningar han egde om sin snart förestående död. aJa, — suckade han, — och om jag dör, så går det åt helfvete med hela svenska kavallerietI — aHerr generalen, — inföll den andre, — kunde icke mottaga ett större bevis af sin korps tillgifvenhet, än att den sålunda följde er troget efier! Rekommendationer. Schröderheim rekommenderade en gång hos Gustaf den 3:e en prest till ett stort pastorat, under anförande att mannen bade så goda gåfvor. Har du hört dem? frågade konungen. Nej, men jag har sett dem, ers majestätll sva rade S., och — presten fick pastoratet. — Bjelpreda i hästskötseln, efter Bohlwes belöata prisskrift, utgilven af S. E. Schough, veterinärläkare i Stora Kopparbergs Län. Vi öfverlemna åt hippologer och bästkännare i all-mänhet att afgöra den lilla bokens värde, i jemförelse med de flera andra goda arbeten i samma väg, hvilka på de sista åren hos oss utkommit. Dess ändamål synes imedlertid vara mindre att söka rivalisera med dessa föregående verk, än att lemna bonden och den mindre bemedlade landtbrukaren i allmärhet tillfälle att för elt ringare pris än det som är vanligt på utförliga vetenskapliga arbeter, erhålla en beböflig undervisning i de första grunderna af ett ämne, som naturligen är egnadt att i så väsendtlig mån intressera bonom. Priset är endast 42 sk. Bko. SERTION Redaktionen har blifvit anmodad meddela föl-! jande: Till Svenska Läkare! Som min tid icke medgifvor mig att besvara denl: mängd bref, jag emottagit från landsorterna i anledning af den föreslagna Penstons-inrättningen för Svenska Läkare, deras Enkor och Barn, men jag : ändock icke vill lemna någon i okunnighet om huru härmed fortgår, lära följande upplysningar vara tillräckliga. Under Skandinaviska Läkares och Naturforskares sammanvaro här i Stockholm var tiden så upptagen, att tillfälle icke lemnades till någon allmän diskussion öfver detta ämne, utan öfverenskoms, att ett förslag till Reglemente skulle utarbetas, tryckas och utdelas, samt sedan hvar och en haft tilfälle pu deremot inlemna anmäst-2-0-vvs Uppgtlvå NÖGIgA förändringar, ett allmänt sammanträde skulle ske, ) 1 då Reglemente komme att antagas och en Direktion: utväljas. Jag her så mycket större anledning, att) bäraf vänta ett godt resultat, som Hr General-direktör Ekströmer benäget lofvat, att låta allt ske un:i der sin ledning, hvilket förhållande mer än något annat lemnar en säker garanti för detta betydelse-li fulla företog, f Utarbetandet af ett Reglemente möter större svå-: vtighet, än många vid första påseendet. skulle tro, tyi här är icke endast fråga om att grunda Isrättningen t för framtiden, utan äfven så föranstalta, att de, hvil-js ka börja detta företag och sålunda bryta isen, måtte i S f t s l Å 1 1 både för sig och de sina kunna påräkna all möjlig fördel. Hufvudsaken vore derföre, att kunna påräk-T. na en gifven fond, och eburu jag bar anledning förmoda, att många, som äga förmögenhet, skola anse för en tillfredsställelse att bidraga till ett så välgörande ändamål, kan man dock icke på så obestämda grunder bygga ett företeg af denna beskaffenhet. Det är af denna anledning, som jag Icke drager i betänkande att uppmana en hvar af Svenska Läkare, som är lycklig nog stt dertill äga förmåga, att lemETIK RNA TA AE NAKNLAE Sy mmm ÖV Mn ste fruns af Salerchin altare svära evig endrägt,q och jag har kommit hit blott för att stärka migs