Conrad, som aldrig talat om, att en sådan tin-
gest fanns i husetlo
J viljen ej gå återtog rösten; nu har jag
varnat er nog. Fyrl
Ett böss-skott aflossades. De fem kamraterne
aflägsnade sig med olika grad af hastighet, allt
efter tyngden af sina bördor, och togo vägen
till Paris. Symphorian skyndade så fort han
kunde i motsatt riktning och började finna
mindre nöje, än han väntat, i att spela för-
förare.
Det skrämda smugglaresällskapet samlades snart
åter på ett fäit. Man satte sig på marken, för
att hemta andan och hvila sig efter springandet.
Då man tänker rätt på saken,, sade La Poigne,
i det han återkallade det förflutna i minnet, så
bade jag gjort bättre om jag qvälft honom.
I provinsen skulle jag ej hafva sagt nej,
svarade Bambocheur; men i Paris hafva sådana
saker obehagliga följder, tack vare den fördömda
polisen.s
Det är ömkligt, ert Pariser-smuggleri; det är
alldeles jemmerligt. Vid hvarje steg är man
tvungen att göra afseende på ett menniskolif.
Tacka vill jag gränsen. På slätterna kring Va-
ienciennes har min påk inte sofvit på tullsno-
karnes ryggar. Den bar gjort nytta på Rheins
holmar, midtför Strassburg och Colmar.
Normandies och Bretagnes stränder äro ej stort
helsosammare för dem.,
Jag tycker ej om hafvet.
Luften på Vosgeserne och vid savoyardska
gränsen är ingenting deremot.n
Jag talar ej derom; vid Pontarlier har jag
fått en kula i axeln af en tullsnok, och vid assis-