SMUGGLARNE OCH DERAS ARISTOKRATI
PARISISK SEDEMÅLNING. AF SAINT-
GERMAIN LEDUCQ.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Himlen var betickt. med tjocka skyar och
natten lagom mörk. De gingo utan krus sned!
öfver fälten, skonlöst trampande klöfver och lu-
zern, rödbets- och potates-stånd under fötterna
Denna föga lagliga väg hade, utom den fördelen
att vara kort, äfven den att man ej lopp si
stor fara att möta någon. Då man gick längs
efter ett litet hus, hvars mörka massa tjenat till
sigtpunkt, gaf Madeleine, just då hon hunnit!
förbi det, ett tecken åt smugglarne, ett lång!
utdraget st. Smugglarne gjorde balt och förblef
vo orörliga. Hon hade varseblifvit en man, som
strök längs gafveln. Vid hennes st! skyndade
mannen emot henne med öppna armar. Utar
att våga skrika i husets granskap, gick hen nå.
gra steg tillbaka. Mannen följde henne skynd-
samt, och båda stötte emot den gigantiske Her.
kules, hvilkens imposanta former förstorades aj
natten. Vid sin stärke medhjelpares bröst fanr
flyktingen ett säkert skydd, medan fienden, sor
i förskräckelsen gjorde ett hopp åt sidan, föll
La Poignes fruktansvärda, högra hand och ge
nast kände fem jernfingrar omkring sin strupe
Forturt och sedermera äfven Bambocheur hjelpt:
snart till att försäkra sig om honom.
Fader Conrad,, sade fången, i det han, s
mycket hans Väktare tilläto, vände sig till de;
fruktansvärde Herkules och Madeleine, hvilk:
stannat på afstånd, fader Conrad, mörda mi;
på stället; döda mig, lagen skall säga: det ä