SMUGGLARNE OCH DERAS ARISTOKRATI PARISISK SEDEMÅLNING. AF SAINTGERMAIN LEDUCQ. (Slut fr. gårdagsbl.) Himlen var betickt. med tjocka skyar och natten lagom mörk. De gingo utan krus sned! öfver fälten, skonlöst trampande klöfver och luzern, rödbetsoch potates-stånd under fötterna Denna föga lagliga väg hade, utom den fördelen att vara kort, äfven den att man ej lopp si stor fara att möta någon. Då man gick längs efter ett litet hus, hvars mörka massa tjenat till sigtpunkt, gaf Madeleine, just då hon hunnit! förbi det, ett tecken åt smugglarne, ett lång! utdraget st. Smugglarne gjorde balt och förblef vo orörliga. Hon hade varseblifvit en man, som strök längs gafveln. Vid hennes st! skyndade mannen emot henne med öppna armar. Utar att våga skrika i husets granskap, gick hen nå. gra steg tillbaka. Mannen följde henne skyndsamt, och båda stötte emot den gigantiske Her. kules, hvilkens imposanta former förstorades aj natten. Vid sin stärke medhjelpares bröst fanr flyktingen ett säkert skydd, medan fienden, sor i förskräckelsen gjorde ett hopp åt sidan, föll La Poignes fruktansvärda, högra hand och ge nast kände fem jernfingrar omkring sin strupe Forturt och sedermera äfven Bambocheur hjelpt: snart till att försäkra sig om honom. Fader Conrad,, sade fången, i det han, s mycket hans Väktare tilläto, vände sig till de; fruktansvärde Herkules och Madeleine, hvilk: stannat på afstånd, fader Conrad, mörda mi; på stället; döda mig, lagen skall säga: det ä