bra, emedan jag är en förförare, men respekter:
er maka. Jag svär inför Gud och menniskor
fader Conrad, att er fru maka är oskyldig.n
Herkules, till hvilken den bedjande vändt sig
var mindre skicklig att svara med tungan, är
med knytnäfven. Hvar och en annan, som va
rit i hans ställe, skulle dessutom hafva blifvi
förlägen vid detta tilltal, hvars mening ej Va!
lätt att fatta. Tyst nöjde han sig med, att med
ena handen stödja sin gråtande sköna, ech med
den andra göra de ohyggligaste svängningar med
en tung påk, besluten att sälja sitt tre-sex dyr!
och att ej öfvergifva det förr än med lifvet.
La Poigne undersökte, utan att höra efte!
hvad fången sade, med venstra handen, hvar
påken hvilade, bröstet på sitt rof, beredd at!
fullborda den strypning, hvartill den högra han
den redan var i ordning, så snart han på dett2
bröst funne en rad metallknappar och tullbe
tjenternes frack.
Fången upprepade imedlertid oupphörligt til
den på afstånd stående Herkules: döda mig, fa-
der Conrad, men respektera er maka. Den för-
sigtige Bambocheur, som i alla händelser älska-
de att känna sig lätt och vara fri i sina rörelser.
hade straxt i början befriat sig från sina smi
tillbehör, hvilka han kastade under en stenbänk
utanför huset; Bambocheur, truppens ljus, åter
fick slutligen sitt mod, då han hörde den okän
des ungdomliga röst samt rädda och ödmjuk:
språk, och började i sin vishet misstänka, at
ett qui-pro-Quo kunde vara å färde, men at
ingen orsak till fruktan fanns. Tyst då, di
skräfla, sade han till offret, ag har ömtåliga öron
Saktare, saktare.