SATTET ATT HUSHÅLLA MED KRONANS
PREROGATIVER.,
Under denna rubrik har Svenska Minerva lem-
nat ett par artiklar, dem hon säger sig vara sin-
nad att fortsätta, men gerna kunde sluts, sedan
hon deruti kommit så vida in på reaktionen, att
hon påstått Konungen äga abolitionsrätt, eller
rättighet att anbefalla brottmåls nedläggning in-
nan i saken bhfrvit dömdt. Hon insinuerar till
och med, att Konungen allt hittills ägt och ut-
öfvat en sådan rättighet, och beklagar högeligen,
att denna rättighet nu skulle vara på väg att
gå förlorad, derigenom att Högsta Domstolen
vägrat till pröfning upptaga ansökningen om en
hos Krigshofrätten anhängig fiskalisk aktions ned-
läggande, och att H. D., såsom skäl för denna
vägran, uppgifvit att ansökningen innefattade eti
ämne, som icke tillhörde Kongl. Maj:ts omedel-
bara ntlåtande, så länge målet ännu var hos
Krigshofrätten anhängigt. Den logik, hvari-
genom hon vill bevisa, att Konungen äger
abolitionsrätt, är helt enkelt den, att aboli-
tionsrätten skall vara en gifven följd af rät-
tigheten att gifva nåd. Detta hafva vi endast
velat berätta, ty det är en alltför väl känd och,
oss veterligen, aldrig ifrågaställd sak, att nyss-
nämnde tvenne rättigheter stå i det förhållande
till hvarandra, att egandet af den ena icke för-
utsätter egandet af den andra, men att om nå-
gondera skuile innefatta den andra, så vore det
abolitionsrätten, som innefattade nåderätten och
ej tvertom. Det är likväl icke det förvända i
logiken, som denna gång är det märkligaste hos
Minerva; det är sjelfva önskan att det kungl ga
godtycket, än i denna dag, måtte existera i den
råa form, att Konungen skulle ega hindra lag-
skipningen och förekomma ända intill undersök-
a a AA a