SATTET ATT HUSHÅLLA MED KRONANS PREROGATIVER., Under denna rubrik har Svenska Minerva lemnat ett par artiklar, dem hon säger sig vara sinnad att fortsätta, men gerna kunde sluts, sedan hon deruti kommit så vida in på reaktionen, att hon påstått Konungen äga abolitionsrätt, eller rättighet att anbefalla brottmåls nedläggning innan i saken bhfrvit dömdt. Hon insinuerar till och med, att Konungen allt hittills ägt och utöfvat en sådan rättighet, och beklagar högeligen, att denna rättighet nu skulle vara på väg att gå förlorad, derigenom att Högsta Domstolen vägrat till pröfning upptaga ansökningen om en hos Krigshofrätten anhängig fiskalisk aktions nedläggande, och att H. D., såsom skäl för denna vägran, uppgifvit att ansökningen innefattade eti ämne, som icke tillhörde Kongl. Maj:ts omedelbara ntlåtande, så länge målet ännu var hos Krigshofrätten anhängigt. Den logik, hvarigenom hon vill bevisa, att Konungen äger abolitionsrätt, är helt enkelt den, att abolitionsrätten skall vara en gifven följd af rättigheten att gifva nåd. Detta hafva vi endast velat berätta, ty det är en alltför väl känd och, oss veterligen, aldrig ifrågaställd sak, att nyssnämnde tvenne rättigheter stå i det förhållande till hvarandra, att egandet af den ena icke förutsätter egandet af den andra, men att om någondera skuile innefatta den andra, så vore det abolitionsrätten, som innefattade nåderätten och ej tvertom. Det är likväl icke det förvända i logiken, som denna gång är det märkligaste hos Minerva; det är sjelfva önskan att det kungl ga godtycket, än i denna dag, måtte existera i den råa form, att Konungen skulle ega hindra lagskipningen och förekomma ända intill undersöka a AA a