portören sjelf förlorar derpå, antingen tullen e lägges i viss andel af uppgifna värdet eller i vi summa för stycketal. Det är sannolikt, att det ifrågavarande för budet angående shawlarne endast tillkommit ge nom ett fel i redaktionen, ty det är påtaglig att lagstiftarens afsigt egentligen varit att före komma, det icke de ifrågavarande shawlarn skulle kunna uppgifvas till lägre värde än 6 Rd 3I2 sk. för att kunna förtulla dem till mindr än 2 Rdr R:gds, med beräkning af 20 procent Vi säge att detta är sannolikt derföre, att, såson vi förut visat, icke ringaste skäl finnes till nå got annat tolkningssätt, så vida man ville hand la för något slags förnuftigt ändamål, och då ick den ifrågavarande artikeln alltid, vare sig af hvar värde som helst, ansetts böra förbjudas; hvare mot det är af icke ringa vigt för de svensk: fruntimmerna nästan utan undantag, att åtmin stone emot en beskattning till staten, som upp går till 3 gånger så mycket som personalafgifter på debetsedelz, kunna förse sig med ett någorlunda byggligt plagg för det hvardagliga behof vet, och utan att de mindre förmögna skola ute slutas derifrån. Detta begära de ju icke helle: för intet, aildenstund de erlägga till staten 2 Rd: Rgds för hvarje sådant plagg d. v. v. 5 gånger så mycket som de direkta personalutskylderna till kronan. Det är högeligen önskvärdt, att sådana shawlar må tillverkas inom landet; men vi säge ock så upprigtigt, att vi ej kunna förstå, hvarföre icke detta med lätthet och fördel bör kunna ske emot åtnjutande af en benefice af WY,:dels till 4.dels högre vinst på tillverkningen, uti importtullen på den utländska varan, innan man behöfver frukta täflan med den utländska varan. Den Tyske fabrikanten kan väl icke heller tillverka sina shawlar för alldeles ingenting; han har äfven större transportoch speditionskostnader, hvilket också lemnar den inhemske fabrikanten en förde! på den utländskes bekostnadi; men äfven om vi räkna detta, så är redan 45 orocents vinst på en varas tillverkning i större skala i alla näringar ansedd för en vacker profit, ;ch bör lemna en flerdubbel vinst på förlagskapitalet. Att fordra ännu mera synes verklisen vara att sträcka sina anspråk allt lör långt ch visa, ati medvetandet om det medhåll, som våra yllemanufakturister vunnit å högsta ort till örmån för deras uteslutande rätt! knappast mer änner några gränser i frågan om att föreskrifva len konsumerande allmänheten hvad den må äga tt bruka eller icke bruka till sin beklädnad. Vi veta likväl bestämdt att en sådan öfverIrift ogillas af många aktningsvärda fabrikanter jelfve. Det vore önskligt att förbudssystemets trenne idningar Biet, Freja och Minerva behagade yttra ig något öfver detta ämne, och det skall isyner blifva intressant att se, huruvida de bäda istnämnda dervid taga parti emot sitt eget köns nskningar. — ——.::ZQcQn SHE