som grafven! sade han till mig med emfas. Jag
skyndade hem, liste väl igen, packade in några
saker och lät så transportera mig till min egen-
dom — min graf på skämt. Jag hade hållif
mig inne i fyratioåtta timmar, sysselsatt med at
gräfva i handlingar och uppsätta libeller, unde;
reflexioner öfver lifvet och döden, odödligheter
och evigheten, så mörka att de väl kunnat ro:
dig, min epikureiska eremit. Då ankom ett bre
från St. Leon, som jag hastigt bröt och ögnade
igenom. Mitt kära likl Jag har ypperliga un-
derrättelser att ge dig, rörande dina affårer här
på stället. Man är verkligen lycklig efter sir
adöd och rättvisan göres oss aldrig förrän med
vår sista suck. Denna gamla maxim kan du
tillämpa helt och hållet på dig. Så snart dv
begifvit dig till din graf ifrån vår middag, li
jag min betjent komma och iklädde mig han:
drägt. Svarta kläder, hvit halsduk, hvita hand
skar, hatt med sorgflor i handen, inställde jag
mig på Londongatan M — Är fru hem
,ma? Stig in sade mig en medbroder i stort
,orangefärgadt livre. Jag har ett href till henne
— Gif mig det och vänta ett ögonblick. Har
tog brefvet och steg uppför några trappsteg
pMan är rätt bra logerad i det huset. Lakejer
våterkom hastigt till mig. Följ medi, sade har
och jag ställde mina fjit till hennes nåds bou.
doir.
Hon kom emot mig. Blixt och dunder; min
avän, detta gaf mig godt mod, ty hon är vac.
ker som en million skönheter, och jag svor mel
!an tänderna hennes undergång. Kom in, kon
in, sätt er, sade hon. Huru har det tillgått? ..
och hon darrade och tårar afbröto bennes röst