NORSKA ODELSTHINGETS ÖFVERLÄGG-
NING OM BRÄNVINSBRANNINGEN.
Det har i detta blad förut blifvit omtaladt ai!
Odelsthinget, med 54 röster mot 20, beslutat,
att efter 40 år all bränvinsbränning i Norge
skall upphöra. Detta beslut måste väcka en all-
män uppmärksamhet; ty en mängd betänklighe-
ter. synas framstå vid första tankan på de när-
maste och oundvikligaste följderna af ett sådant
beslut för ekonomien inom Norge, under det att
man icke kan dölja för sig, att bränvinets bruk
icke genom en sådan tvångsåtgärd; allena, kan
förekommas, såvida ej äfven Norge skulle kunna
tillika förbjuda all införsel af denna vara, lik-
som dess grundlag nu förbjuder pJesuiter och
Munkoördnar. Man tvingas härat ovilkorligen
till den förmodan, att någon stor, allmän opiniob
i Norge gjort sig gällande mot bränvinets bruk;
att fölket börjat inse dess skädlighet för helsa
och moralitet; att kraftiga och allvarliga bemö-
danden göras till att underhålla och befästa öf-
vertygelsen derom hos det unga slägtet; att, med
ett ord, Norge står färdigt att gifva verlden ett
exempel huru ett helt folk, af inre drift ämnar
begagna sig af sina lyckliga, lagstiftande former,
för att genom en i sjelfva lagarna nedlagd prin-
cip göra bruket af bränvinet rent af till en sam-
bällsförbrytelse, ett svikande af den känsla för
ordning, sedlighet och frid, som i andra afseen-
den anses kunna göras till föremål för förbud
och beläggas med straff. Så svårt det än må sy-
oas att genomföra en sådan, i ett helt folks en-
skilda lefnadsbruk och hushållning djupt ingri-
pande reform, skulle vi till och med. vara be-
nägne tro, att detta ej vore omöjligt, heldst der
en allmän anda och ett framgående mot kultur
och välstånd under politisk frihet utvecklar sig.
Vi föreställde oss derföre, att Odelsthinget till-
trodde norska nationen att på öfvertygelsens väg
och genom en väl ordnad kommunal-polis, un-
der några generationers fortsatta bemödanden,
möjligen kunna helt och hållet landsförvisa brän-
vinet och dess bruk, och att det märkvärdiga
beslutet blifvit fattadt ur sådan åsigt. Med ny-
fikenhet afvaktade vi derföre de tidningar, som
skulle meddela debatten i Odelsthinget öfver