lik kamp. Jag ser mig nästan tvungen att hålla
mig en brefförfattare, om jag också måste beta-
la en franc raden, endast för att underhålla den-
na korrespondans. — Du känner Fanny: du vet
att hon ör qvinna att döda sig om bon ficge
veta, att jag bedroge henne, att jag icke älskade
henne mer. För Guds barmhertighets skull, kom
mig till bjelp, ty jag vet inte hur jag skall kom-
ma ur detta getingbo. Jag önskar en komplett
glömska, en definitiv skiljsmessa, men jag vill
för all del inte hennes död. Sök mig någon
god kombination, någonting nytt, och hjelp mig
ur den fara, som så många andra skulle vilja
underkasta sig i mitt ställe. JULES.
IV.
JULIA TILL JuLEs.
Paris.
Jag har mottagit ert bref min herre, och sva-
rar er, endast för att bedja er undvika mitt
grannskap och påminna er om den aktning ni
är mig skyldig. — Jag hvarken klandrar eller
ursäktar dårskapen af er demarche; den är mig
fullkomligt likgiltig, och jag anklagar hos er en-
dast ert köns löjliga inbillningssjuka; som stän-
digt tror sig kunna segra öfver dygden bos
vårt. Tag detta ad notam, min herre, och be-
svära er icke mer med att göra er löjlig i mina
ögon. JULIA.
Vv.
FANNY TILL JULES.
(Fragment.) Slottet Mantel.
Min vän! Ditt bref har ändtligen kommit
mig tillhanda och jag skulle ba lust att vara
ond på dig, Om man kunde vara ond på den