skulle man aldrig älska någon. Ack! jag så med glädje vårens annalkande; den borde blitv. min befrielsetid! Jag trodde att den dumm mannen skulle föra sin fru till Schweitz, Italie eller Grekiand. Jag räknade då på svårighete af en korrespondens per posto för att vinna nå gon ledighet. Jo vackert! När eller fjerran ä jag ett rof för Fannys oförklarliga kärlek, San nerligen har jag icke denna vinter aflagt pro af en afskräckande beständighet för det vackr: könet. Gud är mitt vittne att jag var mycke kär under December, mycket kär under Januari att jag var mycket mindre kär första håjften a Februari, att jag icke alls var kär den först: Mars och att jag från denna epok till den 4 Ma var den olycksaligaste af menniskor, tvungen at låtsa en passion som redan slocknat och förjo. rat sig bland tusen andra. Du har kunnat sluta till hela min moralisk: styrka, min stackars Ludvig, då du sett mig i A mors glada manåge fortsätta de sentimental: promenaderna, de qväfda suckarna, den vild: svartsjukan, de martialiska mystifikationerna, ar. tigheterna vid hvarje tillfälle. J2g har varit et vidunder 3f skrymteri, en engel i trolöshet, — Jag väntade derföre sommaren med otålighet räknande på en god skiljsmässa. — Men bevare dig Gud för en sentimental kärlek; det är ett Peso s-tel Huru har jag möjligen kunnat ingif. va detta utomordentliga devousmeni? Fanny skrifver mig till två, tre gånger i veckan, bref som nan kan somna åt, ideer som skulle komma en Iramaturg att drömma! — Om hon är upprigig, beklagar jag hennet Det mest meilank o!ika Jyone skulle icke länge stå ut med en dy