der den 24 November 1820 i nåder förklara, att de föreskrifter, som genom Kongl. Brefvet d. 2 Sept. 418148 blifvit i detta afseende medgifne, skulle hädanefter och intilldess annorlunda förordnades, tjena till efterrättelse, i följd hvaraf någon strängare påföljd för befraktning af Finska och Åländska fartyg Svenska orter emellan ej komme att äga rum än deni sistnämnda Kgl. bref bestämda; att sedan år 1828, en ny handelstraktat med Ryssland blef afslutad, hvarigenom införselstullen å Finska trävaror ansenligen förhöjdes och 1anledning deraf åtskillige Handlande i Stockholm till E. K. M. inkommo med underdånig ansökan att, till dättnad i Svenska trähandeln, Finska och Åländska Skutor, som dertill begagnades, måtte få utöfva en sådan fraktfart med befrielse från den stadgade Finska tullen, medgaf E. K. M., under den 20 Augusti 4898, att tills vidare och så länge erforderligt anta! Svenska fartyg för transport af trävaror emellan Svenska orter ej funnes att tillgå, Finska och Åländska fartyg finge till denna segelfart fortfarande begagn as, och befriades de i sådane farkoster emellan Svenska orter transporterade trävaror från den 4 4820 års Kongl. Bref påbudna förtullning, emot det att farkosterna i stället i den Svenska hamn, der laddningarne lossas, skulle underkastas lastpenningar samt fyroch båk-afgift både vid inkommandet och utgåendet till lika belopp, som för direkt sjöfarts-kommunikation med utrikes ort, men likväl å den Svenska plats, dit de från berörde lossningshamn ballastade afgå för ny dylik befraktning; fortfarande behandlas såsom inhemska fartyg, gagnade till enahanda ändamål; att efter afslutandet af 1838 års Handelstraktat med Ryssland, General-tullstyrelsen hos E. K. M. i underdånighet hemställde, om icke, derest rättigheten för Finska och Åländska fartyg att gå på frakt emellan Svenska orter fanns böra fortfara, det intrång, som derigenom tillskyndades Svenska skeppsfarten, naturligare kunde gäldas genom nyssnämnda fartygs onererande, än medelst tulls utgörande för Svenska varor, som föras från en till annan inhemsk hamn; samt att E. K M., sedan så väl E. K. M:ts Befallningshafvande i Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län blifvit börda, och Kollegium, under den 21 Februari 1839, afgifvit underdånigt utlåtande, hvaraf utdrag i underdånighet bifogas, behagat i nådigt Bref af den 24 April samma år i nåder förordna: , 1:0 Att rättighet till begagnande af Finska och Åländska fartyg för transport af trävaror och tjära från Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län till andra inrikes orter må än vidare vara medgifven till 1841 års slut; hvaremot rättigheten att derjemte föra andra varor skulle från och med Juli månad 41839 upphöra, och 2:o att vid sålunda medgifven införsel i Svensk hamn från Rikets norra län af trävaror och tjära i Finska och Åländska farkoster, då laddningens Svenska ursprung är genom vederbörlig förpassning styrkt, icke någon tulls erläggande må komma i fråga, men fartygen deremot vid så väl inkommandet som utgåendet erlägga lastpenningar samt båkoch lotsafgifter, såsom vid omedelbar förbindelse med utrikes ort; dock att, när fartyget i ballast till någon Norrländsk hamn återkommer från ep dylik befraktning, detsamma derstädes behandlas lika med inhemska fartyg; hvarförutan E. K. M. i nåder anbefallde, dels Dess Befallningshafvande i nämnde län att inom 1841 års slut, efter att deröfver hafva hört så väl vederbörande Magistrater och Skeppsrederier, som Sågverksägare och Allmoge, de sednare i de orter, der: tjärutillverkningen utgör en hufvudsaklig näringsgren, till E. K. M. i underdånighet inkomma med utlåtande, huruvida ett fortfarande af ofvanstående rättighet kan anses vidare vara af behofvet påkalladt, dels ock General-tullstyrelsen, att inom samma tid till E. K. M. aflemna, serskildt för hvarje af ifrågavarande 3:ne län, summariska uppgifter öfver antal och lästetal af så väl Svenska som Finska fartyg, serskildt för hvardera, hvilka under förutgående år varit begagnade till ifrågavarande Trakthandel, äfvensom öfver Svenska och utländska fartyg, likaledes serskildt för hvardera, hvilka med hufvudsaklig last af trävaror eller tjära omedelbart till utrikes ort afgått. Af desse i nåder anbefallda yttranden och uppgifter hafva endast förenämnde från Eders Kongl. Maj:ts Bofallningshafvande i Westerbottens län och General-tullstyrelsen kommit Kollegium tillhanda. Efter hvad ofvanföre blifvit i underdånighet anfördt, har dan åt Finska och Åländska fartyg under vissa vilkor och inskränkningar medgifne rättighet att begagnas vid transport af trävaror och tjära från 1ilkets trenne nordligaste län till andra inrikos orter tilkommit i följd af ådagalagdt verkligt behof af främmande fartygs fortsatta biträde vid nämnde varu-transporter, för hvilka tillräcklig tillgång på inhemska dertill användbara fartyg icke förefunnits. Då beviljandet af denna serskilda seglationsfrihet för Finska och Åländska fartyg sålunda varit påkalladt af vården om en af Sveriges vigtigaste näringar, trävaruoch tjärhandeln, på hvilka produkters lifliga afsättning flere andra inhemska näringsinteressen bero, har likväl å andra sidan icke undfallit E ders Kongl. Mej:ts nådiga uppmärksamhet det mindre fördelaktiga inflytande främmande fartygs rättighet till fraktfart svenska inrikes orter emellan utöfvar å en annan för Sverge naturlig näring, skeppsbyggeriet, och när Eders Kongl. Moeaj:t, med afseende hörå, fann godt genom nådigt bref af den 24 April 4859 festställa en viss tid eller till 1841 års slut, för Finska och Åländska fartygs fortfarande rättighet att deltaga i ofvannämnde varutransporter, var all anledning till den förhoppning, att Sveriges skeppsredare och sjöfart idkande kustboer i rikets nordligare delar skulle, inseende fördelen att göra