der den 24 November 1820 i nåder förklara, att
de föreskrifter, som genom Kongl. Brefvet d. 2 Sept.
418148 blifvit i detta afseende medgifne, skulle hädan-
efter och intilldess annorlunda förordnades, tjena
till efterrättelse, i följd hvaraf någon strängare påföljd
för befraktning af Finska och Åländska fartyg Svenska
orter emellan ej komme att äga rum än deni sistnämn-
da Kgl. bref bestämda; att sedan år 1828, en ny han-
delstraktat med Ryssland blef afslutad, hvarigenom in-
förselstullen å Finska trävaror ansenligen förhöjdes och
1anledning deraf åtskillige Handlande i Stockholm till
E. K. M. inkommo med underdånig ansökan att, till
dättnad i Svenska trähandeln, Finska och Åländska
Skutor, som dertill begagnades, måtte få utöfva en
sådan fraktfart med befrielse från den stadgade Fin-
ska tullen, medgaf E. K. M., under den 20 Augusti
4898, att tills vidare och så länge erforderligt anta!
Svenska fartyg för transport af trävaror emellan
Svenska orter ej funnes att tillgå, Finska och Å-
ländska fartyg finge till denna segelfart fortfarande
begagn as, och befriades de i sådane farkoster emel-
lan Svenska orter transporterade trävaror från den
4 4820 års Kongl. Bref påbudna förtullning, emot
det att farkosterna i stället i den Svenska hamn,
der laddningarne lossas, skulle underkastas lastpen-
ningar samt fyr- och båk-afgift både vid inkomman-
det och utgåendet till lika belopp, som för direkt
sjöfarts-kommunikation med utrikes ort, men likväl
å den Svenska plats, dit de från berörde lossnings-
hamn ballastade afgå för ny dylik befraktning; fort-
farande behandlas såsom inhemska fartyg, gagnade
till enahanda ändamål; att efter afslutandet af 1838
års Handelstraktat med Ryssland, General-tullstyrel-
sen hos E. K. M. i underdånighet hemställde, om
icke, derest rättigheten för Finska och Åländska far-
tyg att gå på frakt emellan Svenska orter fanns
böra fortfara, det intrång, som derigenom tillskyn-
dades Svenska skeppsfarten, naturligare kunde gäl-
das genom nyssnämnda fartygs onererande, än me-
delst tulls utgörande för Svenska varor, som föras
från en till annan inhemsk hamn; samt att E. K
M., sedan så väl E. K. M:ts Befallningshafvande i
Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län
blifvit börda, och Kollegium, under den 21 Februari
1839, afgifvit underdånigt utlåtande, hvaraf utdrag i
underdånighet bifogas, behagat i nådigt Bref af den
24 April samma år i nåder förordna: , 1:0 Att rät-
tighet till begagnande af Finska och Åländska far-
tyg för transport af trävaror och tjära från Wester-
norrlands, Westerbottens och Norrbottens län till
andra inrikes orter må än vidare vara medgifven
till 1841 års slut; hvaremot rättigheten att derjemte
föra andra varor skulle från och med Juli månad
41839 upphöra, och 2:o att vid sålunda medgifven in-
försel i Svensk hamn från Rikets norra län af trä-
varor och tjära i Finska och Åländska farkoster, då
laddningens Svenska ursprung är genom vederbörlig
förpassning styrkt, icke någon tulls erläggande må
komma i fråga, men fartygen deremot vid så väl
inkommandet som utgåendet erlägga lastpenningar
samt båk- och lotsafgifter, såsom vid omedelbar för-
bindelse med utrikes ort; dock att, när fartyget i
ballast till någon Norrländsk hamn återkommer från
ep dylik befraktning, detsamma derstädes behandlas
lika med inhemska fartyg; hvarförutan E. K. M. i
nåder anbefallde, dels Dess Befallningshafvande i
nämnde län att inom 1841 års slut, efter att deröf-
ver hafva hört så väl vederbörande Magistrater och
Skeppsrederier, som Sågverksägare och Allmoge, de
sednare i de orter, der: tjärutillverkningen utgör en
hufvudsaklig näringsgren, till E. K. M. i underdå-
nighet inkomma med utlåtande, huruvida ett fortfa-
rande af ofvanstående rättighet kan anses vidare vara
af behofvet påkalladt, dels ock General-tullstyrelsen,
att inom samma tid till E. K. M. aflemna, serskildt
för hvarje af ifrågavarande 3:ne län, summariska
uppgifter öfver antal och lästetal af så väl Svenska
som Finska fartyg, serskildt för hvardera, hvilka un-
der förutgående år varit begagnade till ifrågavarande
Trakthandel, äfvensom öfver Svenska och utländska
fartyg, likaledes serskildt för hvardera, hvilka med
hufvudsaklig last af trävaror eller tjära omedelbart
till utrikes ort afgått. Af desse i nåder anbefallda
yttranden och uppgifter hafva endast förenämnde
från Eders Kongl. Maj:ts Bofallningshafvande i We-
sterbottens län och General-tullstyrelsen kommit Kol-
legium tillhanda.
Efter hvad ofvanföre blifvit i underdånighet an-
fördt, har dan åt Finska och Åländska fartyg under
vissa vilkor och inskränkningar medgifne rättighet
att begagnas vid transport af trävaror och tjära från
1ilkets trenne nordligaste län till andra inrikos orter
tilkommit i följd af ådagalagdt verkligt behof af
främmande fartygs fortsatta biträde vid nämnde va-
ru-transporter, för hvilka tillräcklig tillgång på in-
hemska dertill användbara fartyg icke förefunnits.
Då beviljandet af denna serskilda seglationsfrihet för
Finska och Åländska fartyg sålunda varit påkalladt
af vården om en af Sveriges vigtigaste näringar,
trävaru- och tjärhandeln, på hvilka produkters lifli-
ga afsättning flere andra inhemska näringsinteres-
sen bero, har likväl å andra sidan icke undfallit E
ders Kongl. Mej:ts nådiga uppmärksamhet det min-
dre fördelaktiga inflytande främmande fartygs rättig-
het till fraktfart svenska inrikes orter emellan ut-
öfvar å en annan för Sverge naturlig näring, skepps-
byggeriet, och när Eders Kongl. Moeaj:t, med afse-
ende hörå, fann godt genom nådigt bref af den 24
April 4859 festställa en viss tid eller till 1841 års
slut, för Finska och Åländska fartygs fortfarande
rättighet att deltaga i ofvannämnde varutransporter,
var all anledning till den förhoppning, att Sveriges
skeppsredare och sjöfart idkande kustboer i rikets
nordligare delar skulle, inseende fördelen att göra