den tankan föll honom in att ta lifvetaf Granströn
såsom den. säkraste utvägen att undgå ansvar fö
stölden. Under dessa tankar hade han varseblifvi
en Granström tillhörig, på väggen hängande, svar
silkeshalsduk, nedgtagit den och utan att betänka åt
han nu var på väg att begå ett vida större brott
4n det.ban redan föröfvat, sakta fört halsduken om:
kring Grånströms hals, gjort en enkel knut å hals-
duken, med händerna fattat hörnen af densamma oct
dermed dragit bårdt till om Granströms hals: Di
Granström dervid börjat röra sig, hade Hultin med
ena foten trampat på den ena snibben af duken och
hållande den andra med båda händerna, droagit å!
halsduken, intill dess Granström upphört visa tec-
ken till lif. Derefter hade Hultin åter upphäng!
halsduken på väggen, från lägerstället nedvältat den
döda kroppen, hvars knän han ställt i en istengolf-
vet anbragdt rännsten, lutat kroppen mot en kista
med armarne korslagde öfver hufvudet, samt deref-
ter öppnat dörrarne och tilibragt: återstående delen
af natten utanför kokbuset.
Några olikheter anmärktes uti denna muntliga och
den skriftliga bekännelsen, men det:a förklarade Hul-
tin så, att den som skrifvit densamma åt honom ic-
ke riktigt uppfattat Hultins mening, och bedyrade,
oaktadt flera förnyade varningar för falsk bekännel
se, att hans inför Kämnersrätten aflagde bekännelse
vore sannfärdig.
Ingentiog förekom likväl som på minsta sätt gjor-
de den trovärdig. Tvärtom: enkan Dahibergs, den
vid tillfället tillkallade polisuppsyningsmannen Ro-
landers och Granströms båda bröders Berättelse ve-
derlade i flera omständigheter de uppgifter Hultin
meddelst om tilldrzgelsen. Till och med en af Gran-
ströms bröder förklarade, att han var fullt öfvertygad
om att hans aflidne broder icke kunnat vara ägare
till så mycket som 40 Rår Bko. Hultin, om allt det-
ta erinrad, sede i börjen att han under der seder-
mera förflutna tiden kunnat förglömma nå ra min-
dre väsendtliga biomständigheter, men efte: ytterli-
gare erhållne föreställningar, utlät sig Hultin slute-
ligen; att han, för att göra ett slut på det hono
åsömda korrektionsstraffet, hvarifrån han insett sig
endast genom döden kunna befrias, erinrande sig
Granströms oförmodåde dödsfall, beslutat uppgifva
sig Såsom dennes baneman och derföre endast upp-
diktat bekänpelsen, bvilken hän nu återtog och till
sla. delar förklarade osann och falsy.
Äfven Assessor af Grubbens hördes och förklarade
att qväfning genom yttre våld eller strypning så
mycket mindre kunnat vara orsaken : till Granströms
död, som alla yttre allmänha tecken till ett: sådant
dödssätt, hvilka äro lätt märkbara och lemna vida
mera visshet och upplysning huruvida den döde på
sådant sätt omkommit, än till och med den inre be-
sigtningen, å Granströms lik belt och hållet saknats.
Assessorn vidhöll hvad han uti sin attest såsom döds-
orsak anfört. -
Holtin vidblef ock sin uppgift, att hans bekännel-
se vore falsk och uppdiktad, hvarföre hela saken
slutade med att Hultin af Kämnersrätten för fa!sk
bekänpelse å sig sf brott, som förtjent dödsstraff
och att hafva föröfvat tjunad, dömdes att undergå
B dagars fängelse vid vatten och bröd. -:Detta be
slut har Svea Hofrätt och slutl.5 Köngl. Maj:t, ge-
nom ustlag den 25 sist!. Juni, fastställt. Hultin sök-
te likväl nåd, emedan ban diktat bekännelsen endast
under föresats att blifva frigifven från Malmö kör-
rektionsinrättning, der han hade det missödet att af
vaktbefälet blifva högst orättvist behandlad, men
Kongl. Maj:t afslog nådansökningen.
——t—
Wenersborg den 44 Augusti. Älven: bit till
änet hafva de s.k. Westerdalska sedlarnå från Sand-
slätts bruk ankommit; uti Borås äro för närvaran-
le 2:ne handelsbetjenter tilltalade vid Kämnersrät-
tem, för det. de, emot dylika sedlar, af åtskilliga per-
soner tillhandlat sig varor. (W. W.)
BLANDADE ÄMNEN:
— En intressant företeelse inom den politiska
itteraturen lärer snart vara attförvänta, enligt hvad