den tankan föll honom in att ta lifvetaf Granströn såsom den. säkraste utvägen att undgå ansvar fö stölden. Under dessa tankar hade han varseblifvi en Granström tillhörig, på väggen hängande, svar silkeshalsduk, nedgtagit den och utan att betänka åt han nu var på väg att begå ett vida större brott 4n det.ban redan föröfvat, sakta fört halsduken om: kring Grånströms hals, gjort en enkel knut å halsduken, med händerna fattat hörnen af densamma oct dermed dragit bårdt till om Granströms hals: Di Granström dervid börjat röra sig, hade Hultin med ena foten trampat på den ena snibben af duken och hållande den andra med båda händerna, droagit å! halsduken, intill dess Granström upphört visa tecken till lif. Derefter hade Hultin åter upphäng! halsduken på väggen, från lägerstället nedvältat den döda kroppen, hvars knän han ställt i en istengolfvet anbragdt rännsten, lutat kroppen mot en kista med armarne korslagde öfver hufvudet, samt derefter öppnat dörrarne och tilibragt: återstående delen af natten utanför kokbuset. Några olikheter anmärktes uti denna muntliga och den skriftliga bekännelsen, men det:a förklarade Hultin så, att den som skrifvit densamma åt honom icke riktigt uppfattat Hultins mening, och bedyrade, oaktadt flera förnyade varningar för falsk bekännel se, att hans inför Kämnersrätten aflagde bekännelse vore sannfärdig. Ingentiog förekom likväl som på minsta sätt gjorde den trovärdig. Tvärtom: enkan Dahibergs, den vid tillfället tillkallade polisuppsyningsmannen Rolanders och Granströms båda bröders Berättelse vederlade i flera omständigheter de uppgifter Hultin meddelst om tilldrzgelsen. Till och med en af Granströms bröder förklarade, att han var fullt öfvertygad om att hans aflidne broder icke kunnat vara ägare till så mycket som 40 Rår Bko. Hultin, om allt detta erinrad, sede i börjen att han under der sedermera förflutna tiden kunnat förglömma nå ra mindre väsendtliga biomständigheter, men efte: ytterligare erhållne föreställningar, utlät sig Hultin sluteligen; att han, för att göra ett slut på det hono åsömda korrektionsstraffet, hvarifrån han insett sig endast genom döden kunna befrias, erinrande sig Granströms oförmodåde dödsfall, beslutat uppgifva sig Såsom dennes baneman och derföre endast uppdiktat bekänpelsen, bvilken hän nu återtog och till sla. delar förklarade osann och falsy. Äfven Assessor af Grubbens hördes och förklarade att qväfning genom yttre våld eller strypning så mycket mindre kunnat vara orsaken : till Granströms död, som alla yttre allmänha tecken till ett: sådant dödssätt, hvilka äro lätt märkbara och lemna vida mera visshet och upplysning huruvida den döde på sådant sätt omkommit, än till och med den inre besigtningen, å Granströms lik belt och hållet saknats. Assessorn vidhöll hvad han uti sin attest såsom dödsorsak anfört. Holtin vidblef ock sin uppgift, att hans bekännelse vore falsk och uppdiktad, hvarföre hela saken slutade med att Hultin af Kämnersrätten för fa!sk bekänpelse å sig sf brott, som förtjent dödsstraff och att hafva föröfvat tjunad, dömdes att undergå B dagars fängelse vid vatten och bröd. -:Detta be slut har Svea Hofrätt och slutl.5 Köngl. Maj:t, genom ustlag den 25 sist!. Juni, fastställt. Hultin sökte likväl nåd, emedan ban diktat bekännelsen endast under föresats att blifva frigifven från Malmö körrektionsinrättning, der han hade det missödet att af vaktbefälet blifva högst orättvist behandlad, men Kongl. Maj:t afslog nådansökningen. ——t— Wenersborg den 44 Augusti. Älven: bit till änet hafva de s.k. Westerdalska sedlarnå från Sandslätts bruk ankommit; uti Borås äro för närvaranle 2:ne handelsbetjenter tilltalade vid Kämnersrättem, för det. de, emot dylika sedlar, af åtskilliga personer tillhandlat sig varor. (W. W.) BLANDADE ÄMNEN: — En intressant företeelse inom den politiska itteraturen lärer snart vara attförvänta, enligt hvad