sköna novicen ner af. bästen; men hastigt be
fallde den anförande munken, att alla brödern:
skulle uppställa sig tillsammans, hvilket de ocksi
alla skyndsamt gjorde, emedan -de -med—miss
nöje sett, att någön främmande insmugit si
ibland dem, och de ryste vid det olycksbådandt
talet tretton. . Låtom oss se, sade påtern,hvil-
ken af. oss som är öfverflödig här., Men då
han räknade bröderha, uppställda uti en linit
vid. , porten,, fann hån, med mycken förvåning
att de- åter. ej voro. mera än tolf. Denna be-
synnerliga händelse uppfyllde alla med förun-
dran och fasa, och man märkte till och ,med,
att de: friska : rosor, som : vabligen prydde Ju-
ligttes kinder; lemnat rum åt en Mnärkbår blekhet.
Så snart hon var inkommen i klostret, blel
bon omgifven af sina leksystrar och de yngre
nunnorna, alla angelägna att få veta någonting
nytt, och ännu en gång få höra talas om verl-
den. Förgäfves anförde: hon siti tröttbet, fåfängt
slog den timman man vanligen åtskiljdes, Detta
iren serdeles dag, sade man, blåtoin oss begagna
den -frihet man förunnar novicerna, innan de
skola invigas;, och hennes unga medsystrar förde
henne nu med sig till trädgården. De förmådde
7enne. äfven att sätta sig på rosenbänken, som
nu : beglänstes -af den nedgående solens sista
strålar. Mån skämtade med henne öfver hen-
nes tankspridda utseende. . Småningom glömde
Juliette all sin oro och äfven det ställe, på hvil-
ket hon:wvar,; samt. tänkte endast på att besvara
le: talrika frågor man gjorde henne. Hastigt
afbröts likväl hennes berättelse af en häftig un-
derjordisk skakning, åtföljd af ett förfärligt bul-
ler. O, himmel! jorden skakas! jorden bäfvarl,
skrek; en af nunnorna och pekade:med förskräc-
kelse på den .gamla brunnen, utur hvars djup
en tjock rök uppsteg; . Vid denna syn flydde
näanorna och noviterna utur trädgården till
kapellet. Den stackars Juliette, betagen af rädd-
båga och trötthet, hade fallit på knä. De mörka