sköna novicen ner af. bästen; men hastigt be fallde den anförande munken, att alla brödern: skulle uppställa sig tillsammans, hvilket de ocksi alla skyndsamt gjorde, emedan -de -med—miss nöje sett, att någön främmande insmugit si ibland dem, och de ryste vid det olycksbådandt talet tretton. . Låtom oss se, sade påtern,hvilken af. oss som är öfverflödig här., Men då han räknade bröderha, uppställda uti en linit vid. , porten,, fann hån, med mycken förvåning att deåter. ej voro. mera än tolf. Denna besynnerliga händelse uppfyllde alla med förundran och fasa, och man märkte till och ,med, att de: friska : rosor, som : vabligen prydde Juligttes kinder; lemnat rum åt en Mnärkbår blekhet. Så snart hon var inkommen i klostret, blel bon omgifven af sina leksystrar och de yngre nunnorna, alla angelägna att få veta någonting nytt, och ännu en gång få höra talas om verlden. Förgäfves anförde: hon siti tröttbet, fåfängt slog den timman man vanligen åtskiljdes, Detta iren serdeles dag, sade man, blåtoin oss begagna den -frihet man förunnar novicerna, innan de skola invigas;, och hennes unga medsystrar förde henne nu med sig till trädgården. De förmådde 7enne. äfven att sätta sig på rosenbänken, som nu : beglänstes -af den nedgående solens sista strålar. Mån skämtade med henne öfver hennes tankspridda utseende. . Småningom glömde Juliette all sin oro och äfven det ställe, på hvilket hon:wvar,; samt. tänkte endast på att besvara le: talrika frågor man gjorde henne. Hastigt afbröts likväl hennes berättelse af en häftig underjordisk skakning, åtföljd af ett förfärligt buller. O, himmel! jorden skakas! jorden bäfvarl, skrek; en af nunnorna och pekade:med förskräckelse på den .gamla brunnen, utur hvars djup en tjock rök uppsteg; . Vid denna syn flydde näanorna och noviterna utur trädgården till kapellet. Den stackars Juliette, betagen af räddbåga och trötthet, hade fallit på knä. De mörka