Ke KT hölm under sednaste åren varit snarare minskad är ökad, likväl ofta förlägenhet och stognation i denn: .Förelse yppats, i följd af brist på erforderliga fartyg :;-Denna förlägenhet skulle i ännu större och mere skadande grad inträda, om nu, innan de af E. K M. i nåder åsyftade verkningar af kungörelsen der 23 Maj 1839 hunnit behörigt utveckla sig, hela trä varuoch tjärhbandeln från rikets norra orter gjorde: beroende af ett slags monopolium för Roslagsfartygen; som, : högst otillräckligt förut, skulle ännu mers blifva det, genom uteslutande af de fartyg af mer än 3000 lästers drägtighet från Finland och Åland, som visat sig så väl behöflige. Den orimliga stegring i frakten, som häraf skulle blifva en oundviklig följd, förmår brädhandeln ej bära. Denna handelsgren skulle, hvad Stockholm beträffar, helt och hållet aftyna, eller åtminstone inskränkas till blott behofverne för en inhemsk konsumtion. Att äfven sågverksegarne i de norra landsorterna skulle ej blott se sin rörelse inskränkt, utan äfven värdet af sina produkter förringadt, vore visserligen en icke likgiltig följd af bristen på fartyg, till transporterande af deras tillverkningar; men en -Herfaldigtvigtigare och vidsträcktare skada skulle dock sådant alstra för jernexporten och för Stockholms utrikes sjöfart i allmänbet. Detta inses genast, då man erinrar sig, att jernskeppningen nästån oundvikligt måste vara förenad med -utskeppning af plankor, bräder och dylika artiklar, som, oberäknpadt sin nödvändighet i och för jernets beqvämare: lastning, äro i dessa affärer ännu mera oumbärlige, såsom dragande den frakt, hvilken, lagd ensamt på jernet, skulle tiil odräglig grad betunga denna varas export. Det behöfver icke bevisas, huruledes en sådan förändring skullevutöfva skadligt inflytande, ej blott på bergsoch bruksrörelsen, hvilken dock, såsom en bland de väsendtligaste af rikets hufvudnäringar, alltid ansetts förtjena allt möjligt skydd. Nästan hvart och: ett af de intressen, som kommer att lida genom den ifrågavarande befraktningsrättens alltför hastiga och omedelbara tillslutande för finska och åländska fartyg, är af flerdubbelt större vigt för landet, än den lokala sjöfartsindustri bland nästan blott ett enda läns kustallmoge, som genom det tillämnade förbudet skolat uppbjelpas, -eburu ortens idoghet i denna riktning icke visat sig på ringaste sätt hafva motsvarat E. K. M:ts dådiga välvilja. Vi hyse derföre den underdåniga öfvertygelse, att utur både rättvisans och utur ekonomisk synpunkt, tiden ännu icke är inne till den, i sin syftning välgörande, ehuru, i följd af omständigheternas tvång, ännu icke mognade förändring, som är påbjuden genom E. M:s Kommerskollegii förutnämnde kungöreså, om. hvars inställande, tills E. M. behagar annorlunda förordna, vi derföre, i förtröstaude på E. K. M:ts landsfaderliga ömhet för alla dess undersåtares väl, våga i djupaste underdånighet bönfalla. Med djupaste, etc. — —(Underskrifterna.)