Ke KT
hölm under sednaste åren varit snarare minskad är
ökad, likväl ofta förlägenhet och stognation i denn:
.Förelse yppats, i följd af brist på erforderliga fartyg
:;-Denna förlägenhet skulle i ännu större och mere
skadande grad inträda, om nu, innan de af E. K
M. i nåder åsyftade verkningar af kungörelsen der
23 Maj 1839 hunnit behörigt utveckla sig, hela trä
varu- och tjärhbandeln från rikets norra orter gjorde:
beroende af ett slags monopolium för Roslagsfarty-
gen; som, : högst otillräckligt förut, skulle ännu mers
blifva det, genom uteslutande af de fartyg af mer
än 3000 lästers drägtighet från Finland och Åland,
som visat sig så väl behöflige.
Den orimliga stegring i frakten, som häraf skulle
blifva en oundviklig följd, förmår brädhandeln ej
bära. Denna handelsgren skulle, hvad Stockholm
beträffar, helt och hållet aftyna, eller åtminstone in-
skränkas till blott behofverne för en inhemsk kon-
sumtion. Att äfven sågverksegarne i de norra lands-
orterna skulle ej blott se sin rörelse inskränkt, utan
äfven värdet af sina produkter förringadt, vore vis-
serligen en icke likgiltig följd af bristen på fartyg,
till transporterande af deras tillverkningar; men en
-Herfaldigt- vigtigare och vidsträcktare skada skulle
dock sådant alstra för jernexporten och för Stock-
holms utrikes sjöfart i allmänbet. Detta inses ge-
nast, då man erinrar sig, att jernskeppningen nästån
oundvikligt måste vara förenad med -utskeppning af
plankor, bräder och dylika artiklar, som, oberäknpadt
sin nödvändighet i och för jernets beqvämare: last-
ning, äro i dessa affärer ännu mera oumbärlige, så-
som dragande den frakt, hvilken, lagd ensamt på
jernet, skulle tiil odräglig grad betunga denna varas
export.
Det behöfver icke bevisas, huruledes en sådan
förändring skullevutöfva skadligt inflytande, ej blott
på bergs- och bruksrörelsen, hvilken dock, såsom en
bland de väsendtligaste af rikets hufvudnäringar, all-
tid ansetts förtjena allt möjligt skydd.
Nästan hvart och: ett af de intressen, som kommer
att lida genom den ifrågavarande befraktningsrättens
alltför hastiga och omedelbara tillslutande för finska
och åländska fartyg, är af flerdubbelt större vigt för
landet, än den lokala sjöfartsindustri bland nästan
blott ett enda läns kustallmoge, som genom det till-
ämnade förbudet skolat uppbjelpas, -eburu ortens
idoghet i denna riktning icke visat sig på ringaste
sätt hafva motsvarat E. K. M:ts dådiga välvilja. Vi
hyse derföre den underdåniga öfvertygelse, att utur
både rättvisans och utur ekonomisk synpunkt, tiden
ännu icke är inne till den, i sin syftning välgörande,
ehuru, i följd af omständigheternas tvång, ännu icke
mognade förändring, som är påbjuden genom E. M:s
Kommerskollegii förutnämnde kungöreså, om. hvars
inställande, tills E. M. behagar annorlunda förordna,
vi derföre, i förtröstaude på E. K. M:ts landsfader-
liga ömhet för alla dess undersåtares väl, våga i dju-
paste underdånighet bönfalla.
Med djupaste, etc. - — —(Underskrifterna.)