REVY AF TIDNINGARNA.
— Ibland de lyckligaste anledningar, som till
fallit prohibitifsystemets agenter, att återkomma
till sitt favoritämne, att, för några få fabriks-
idkares fördel, få beskatta heia den könsume-
rande allmänheten, medelst absoluta förbud på
utländska manufakturartikiar, eller medelst så
höga tullafgifter, att de likna förbud, är ett, a!
Statstidningen för någon tid sedan vidrördt yt-
trande af förre engelske utrikes-ministern, Lord
Palmerston, hvari denne yttrat, katt engelska re-
geringen haft underhandlingar med Sverge, som
erbjöd en, om icke lika betydlig med andra län-
ders, likväl ganska vigtig afsättningsplats för en-
gelska ylievaror och många andra manufakturar-
tiklar; att Sverge ganska gerna skulle emottaga
dessa varor, men att det, för upphäfvandet a!
nu gällande förbudslagar, bogärde, att England
å sin sida, ville nedsätta tullbestämmelserna å
byggn adsvirke, samt att man således befann sig å
nyo i förlägenhet med underhandligarnan.
Uti detia yttrande ligger väl för den vanlige
läsaren ingenting underligt; men för förbuds-
intressets agent på stat var det en verklig skatt,
och det dröjde derför ieke heller länge innan
man i Sv. Minerva fick se spåren af den be-
kanta Argusiska klumpfoten. Det är bekant, att
Svenska Regeringen under alla de femton ir.
som föregingo sista riksdag, lutat till systemet
af en moderersd handelsfrihet, d. v. s. af inför-
selrätt för utländska manufakturvaror emot en
tillräcklig men måttlig skyddstull; att åtskilliga
förut förbudna artiklar tid efter arnan blifvit, i
denna anda, till införsel lofgifna; att det fortfa-
rande af förbuden på vissa varor, såsom kläden,
släta sidentyger och kattuner, hvilket kom att in-
gå i 1830 och 4835 årens tulltaxor, endast, inne:
fattade en koncession åt fabrikanternas ansökningar
om uppskof mot förbudens upphäfvande, emot åta-
gande att efter vissa år ej vidare vilja yrka derpå;
att regeringen likväl icke dervid frånträdde
den nyssnämnda af 4823 års Ständer framställda
principen; att det var i följd af en sådan prin-
cip, som Tullkommitteen före sista riksdag ned-
sattes och att regeringen framlade dess arbete
till Ständernå under uttryckligt uttalande af
samma princip. Det är således af alla facta be-
visadt, att handelsfrihet med skyddstullar; långt
ifrån att vara ett Regerisgen tillfilligt påkom-
met hugskott, tvertom utgjort en hos densamma
i åratal bestående åsigt, hvars tillämpning endast
uppehållits antingen af någon viss inneboende lång-
samhet i praktiska åtgärders vidtagande i allmän-
het, eller öck af en önskan att hös andra mak-.
ter vinna reciprocitet för afsätlningar på sven-
ska artiklar. Detär äfven lika troligt att denna
tanka uttalats i underbandlingar om sådana ämnen
med dessa makter; men ännu vigtigare är, att
de, som vid de förra riksdagarna yrkade upp-