WALLACHISKA FOLKSAGOR.
Vi hafva i en utländsk tidning funnit följande
profbitar på de olika traditioner, sägner och sa-
gor, hvilka i stor rikedom finnas inom Walla-
chiets i allmänbet så föga kända bergstrakter.
Naiva och nästan barnsliga, såsom de flesta na-
tioners dylika natur-produktioner, ega de likväl
i visst afseende en originalitet, som gör dem
mer än vanligt pikanta, och vi förmoda att lä-
saren derföre skall med nöje göra desammas be-
kantskap.
L
GULLBARNEN.
Smyckad i sina högtidskläder, stod en ung man
utanför det bus, deri hans fader bodde. Han blic-
kade tigande ut i den tidiga morgonen; liksom han
tänkt på ingenting; men han tänkte att det i dag
var hans bröllopsdag, att hans brud väl icke var
skön, men dock medförde en skön hemgift. Då han
stod så, gick en vacker flicka förbi, som såg på bo-
nom och: sade: Toge mig denne till hustru, jeg
skulle föda honom gullbarn. Ynglingen hörde ta
let, besinnade sig ieke länge, och tog, i stället för
sin förra brud, den sköna flickan till sin hustru.
Under gråt och klagan följde den öfvergifna tåget
till kyrkan och ropade: Ack, kära herre, om jag
icke kan blifva din underdåniga hustru, så tag mig
åtminstone såsom tjenstepiga i ditt hus, jag vill tro-
get och redligt tjena dig; unna mig blott den gläd-