sin egt, hem sin åsna. — Den andre hvilade,
oaktadt sin mödosamma resa, blott en kort stund
i förstaden och gick derpå rakt upp till fästnin-
gen, för att aflägga det öfliga besöket hos korn-
mendanten. Men under vägen måste detta ar-
tiga uppsåt vika för kunskapsbegäret: han gjor-
de runden kring alla verken och började slutli-
gen till och med aftaga fästningsplanen. Di
trodde några, hvilkas uppmärksamhet han väckt,
att han var en spion eller åtminstone en engelsk
officer, som ville rekognoscera befästningarne.
De ropade sförräderi!n och plötsligen framträdde
adjutanten )- hos kommendanten i Calvi, till den
på alla sidor omringade och arresterade honom
i generalens namn. Vår vän var dock så för-
djupad i sin sysselsättning, att han först genom
det upprepade och temligen hörbara ropet: sHer-
re, ni är min fångel, väcktes till kännedora a!
sitt läge. — Hurul, ätropade nu denne, skulie
jag hafva undkommit den gamle Paoli, blott för
att blifva arresterad här, på det enda ställe vi
hafva i behåll, i Mitt eget fädernesland och så-
som fransk soldat? Det kan icke vara möjligt,
herr adjutant; här är mitt kort med mitt narmn.
— Knappt hade den sednare sett kortet, förrän
han gaf det tillbaka åt löjtnanten, i det han
bjertligt helsade honom såsom sin äldste broders
bäste vän och arm i arm med honom gick til
generalen, som icke blott emottog fremlingen
med den mest förekommande artighet, utan äf-
ven behöll honom i sitt hus och vid sitt bord
MA
7) Vid namn Louis Flach, hvilken vi hafva att tacks
för denna ordagrannt santa berättelse. Han lefver
ännu i sin födelsestad Cawi. Under kejsar Napo:
leon var han intendent.