sin egt, hem sin åsna. — Den andre hvilade, oaktadt sin mödosamma resa, blott en kort stund i förstaden och gick derpå rakt upp till fästningen, för att aflägga det öfliga besöket hos kornmendanten. Men under vägen måste detta artiga uppsåt vika för kunskapsbegäret: han gjorde runden kring alla verken och började slutligen till och med aftaga fästningsplanen. Di trodde några, hvilkas uppmärksamhet han väckt, att han var en spion eller åtminstone en engelsk officer, som ville rekognoscera befästningarne. De ropade sförräderi!n och plötsligen framträdde adjutanten )hos kommendanten i Calvi, till den på alla sidor omringade och arresterade honom i generalens namn. Vår vän var dock så fördjupad i sin sysselsättning, att han först genom det upprepade och temligen hörbara ropet: sHerre, ni är min fångel, väcktes till kännedora a! sitt läge. — Hurul, ätropade nu denne, skulie jag hafva undkommit den gamle Paoli, blott för att blifva arresterad här, på det enda ställe vi hafva i behåll, i Mitt eget fädernesland och såsom fransk soldat? Det kan icke vara möjligt, herr adjutant; här är mitt kort med mitt narmn. — Knappt hade den sednare sett kortet, förrän han gaf det tillbaka åt löjtnanten, i det han bjertligt helsade honom såsom sin äldste broders bäste vän och arm i arm med honom gick til generalen, som icke blott emottog fremlingen med den mest förekommande artighet, utan äfven behöll honom i sitt hus och vid sitt bord MA 7) Vid namn Louis Flach, hvilken vi hafva att tacks för denna ordagrannt santa berättelse. Han lefver ännu i sin födelsestad Cawi. Under kejsar Napo: leon var han intendent.