mansättningar alltid ingå i ordboken, så fort
utmärka någonting i och för sig, hvilket ej fö
jer med hvarje annan sammansättning af samn
slag. T. ex. Laxfiske och Ålfiske måste uppt:
gas, emedan de äro ord i ekonomi-lagstiftninge
utmärkande, för sig, något ytterligare, än hvs
aborrfiske, gäddfiske, braxenfiske 0. s. v., för si
bemärka. Gränsbestämningen emellan hvad so:
här bör upptagas, och hvad icke, är i e
mängd hithörande fall ytterst svår, men likv
nödvändig.
b) Utländska ord, hvilka i dena allmänna sver
skan blifvit upptagne och som sådan bruka
Här mötes gränsbestämniogen af ett stort be
kymmer. Ingenting vore lättare, än att utdöm
alla fremmande ord, såsom i sig sjelfve ick
svenska. Men, så språkrätt och konseqvent dei
ta än låter, befinnes det likvål ogörligt; enir e
större mängd sådana främlingar än man vanl
gen föreställer sig, af ålder så nära ingått i sver
skan och dermed införlifvats, att deras bortta
gande ur ordboken blefve en lucka, som skull
betraktas såsom e!t intrång på det rent svensk
området. Månne någon kunde gå in på, att ma
ur ordboken uteslöte t. ex. Rät och Riktig, der
före, att de i sig sjelfva kunna vara fåtinet
Recws eller tyskans Richtig? Borde mag utc
sluta Anblick, Angenäm o. s. v. hvilka äro så god
som ren tyska? Skulle man icke upptaga Cint
Grad, Dikt, Form, Arrende, Regel, Regering, A
kademi, Erona, Sabel, Gehäng, Kanon, Gevär
General, Major, Kapten, Mästare; Kapitel, Butelj
Cirkel, Siffra, Punkt, och tusende, på hvilka ma!
numera föga tänker annorlunda, än som på or
dentlig svenska? Men ötfvergår man till de
molsatta systemet och intager alla utländsk:
ord, som af en svensk inblandas i hans språk
så begår man säkert en lika stor orimlighet
Mången siger sentamera en rättegång ; men mån
ne verbet Eatamera bör hafva rum i en ordbol
öfver svenskan? Skall man införa Regime, Ap
profondera, Circonspection, Importance? För.
modligen gilver ingen dertill sitt bifall. Mer
att här uppfinna ena så beskaffad gräns, att all:
deråt nöjas, är utan tvifvel ena säker omöjlighet
Ait bestämdt alta utländska, i vårt språk före.
kommande ord skola uteslutas, vill väl ingen
och att alla sådana skola upptagas, vill också in-
gen. Men hvicka ord då? Ty den af åtskil-
skilliga föreslagna regeln, ait utdöma ur ordbo-
ken, i:skasom ur spräket, alla sådana utländska
ord, hvarföre lika goda svenska kunna finnas,
men hålla till godo dem, hvaremot! intet svenskt
svarar, låter visserligen höra sig, men är Overk-
stållbar. Det är just en stor mängd utländska
Ord af de mest gängse, mest i vårt språk invux-
na och således minst möjliga att utesluta, som
lättast skulle kunna ersättas med infödda ut-
tryck, om man allenast behagade bruka des-
sa. Deremot gifvas, å andra sidan, utländska
ord, emot hvilka intet svenskt fullt svarar, men
som man derföre icke skäligen kan införa i en
ordbok öfver svenska språket; t. ex. Emphase
och hundrade dylika. I deana fråga bar man
således ingen annan utväg, än att gå en på smak
beroende medelväg. .
c) Alla landskapsord, eller pro vincialismer, som
man kunde insamla, skulle också vi på förut
anförde skäl önska se införda, men med utsät-
tande af ett tecken, som hindrade deras för-
blandning med ord, tilihörande allmän svenska.
Vi, hafva här tillåtit oss några betraktelser, ej
blott öfver den stora och omisskännliga nyttan
af en i möjligaste måtto fullständig ordbok öf-
ver svenska språket, hvilken nytta, för att icke
säga nödvändighet, säkert ingex i Sverge betvif-
lar; utan äfven ingått i några enskildlieter öfver
ämnet. Ganska mycket vore att tillägza. Men
vi vilje icke längre upptaga våra läsare, som
visserligen sjelfve veta att vidare utveckla frå-
gan, och se den under alla sisa synpunkter af
en bland de mest maktpåliggande patriotiska an-
gelägenheter.