gods Hillerhouse och under dess oranger. Hvi
skande som en eolsharpa, återgaf hans själ all
minnen från den tid, som från den fjerran zo
nen strömmade förbi honom. Han dog i Mar
guerites armar, med en mild, försonande åter
gång till sin första kärlek, dess drömmar oc!
dess lycka.
Heloise hade med blandade känslor vari
vittne till denna hastiga omvexling af händelser
hvari hon sjelf var så nära intresserad. Del
var kanske först den våldsamma upplösninger
af den förbindelse, hon stod i begrepp att ingå
som gaf heane en klar föreställning om denn:
förbindelses fulla betydelse. Efter hemkomster
från kyrkan kände hon sig med ett lätt ande
drag likt en, som, utan att sjelf veta det, sväf
vat i stor lifsfara och blott genom en tillfällig.
het blifvit räddad. Då Junghans meddelat henne
rätta sammanhanget af Georgs förhållande til
Marguerite, var hon snart ense med sig sjel
hvad hon borde göra. I sällskap med den gaml:
kontorsbetjenten begaf hon sig till Hoquevilles
och var emellan dem och Georg en försonand
medlerska. Hennes förtjenst var det äfven, at
Georgs beslut att äkta Marguerite blef, då Jung
hans af gammal respekt för fru Graves yttrad
betänkligheter, genomdrifvet med sådan bestämd
het. Efter Georgs död afslog han fru Graves
något kalla inbjudan att följa med henne. Der
emot ledsagade han, några veckor derefter. Ar
thur och Heloise till Köpenhamn. Här ga
hon efter för den unge mannens önskningar oc
räckte honom sin hand. Vid slutet af böste:
reste alla öfver till St. Domingo, hvarest Arthu
tog en hedrande del i frihetens sak och had