var honom omöjligt; han valde derföre att följa
stranden och kröp mera än han giek. Sålunda
rådde han under olideliga smärtor och under
yeständig fara att halka ned i floden, vatten-
allet, hvarest Dominique träffade honom. Ge-
nom hjelp af denne, som dels ledde och under-
stödde honom, dels bar honom, kom han ändt-
ligen hem. Af misskund med sin syster, som
stum af förskräckelse och anande det värsta, tog
emot honom, sade han till henne, att han un-
der vägen genom oförsigtighet halkat och fallit
utföre klipporna. Hon svarade honom icke, utan
gret stilla, under det hon tog vård om honor
och öfvertalade honom ati gå till sängs och an:
vända de få medel, som stodo i deras makt.
Genom en af gårdens folk, som tidigt om
morgonen afsändes till Lindåsegård, erfor Ar-
thur att alla förberedelser voro träffade til
Georgs och Heloises vigsel, Ozsktadt sin utom.
ordentliga svaghet hoppades han dock ännu at
kunna komma i rätt tid för att hindra den
Hans beslut var, om möjligt, att varna Heloise
men vandringen öfver fjellstigen blef honom
oaktadt han understöddes af Dominique och el
annan karl, så besvärlig, att brudtåget redan va
i kyrkan, då han anlände dit. Under det ba
nu stod midt emot brudparet, började han verk
ligen vackla i sitt beslut, besinnande den osäkr
lycka hans syster kunde vänta af en förbindels
med en man af Georgs karakter. Men då He
joise rörde läpparne för att uttala det afgörand
ja-ordet. trädde han meksni:kt fram. Följdern
pöraf balva vi redan omtalat. Under den al
männa förvirringen lyckades han komma obe
märkt derifrån och hem. Härifrån skaffade ha