tergöra det olyekliga experimentet, och det ha sednast berättats, att sjelfva herr Guizot, denn afsvurne fiende till allt brådstörtadt muvemang han som annars vetat så väl att köra sakta backarnan, att sjelfva denne försigtige herre, sä ger jag, äfvenledes häromdagen varit nära deran Imediertid, liksom han alltjemnt håller sig upp på kuskbocken af den stora statsvagnen, ehuri det länge språkats om att han skulle stå p språng derifrån, har han äfven, ehuru han re dan stod på språng att hoppa ur sin kalesch haftden kontenansen, som hertigen af Orlean icke bade, att åter sätta sig, och. det har derfö aflupit med endast en skråma åt ekipaschet mo ett träd, som stod i vägen! Tidningarne från Buenos Ayres och Montevi deo innehålla endast allt rysligare och veder styggligare saker. Amiraler och generaier vetz icke på hvad fot de skola stå och hvem de egent: ligen skola tjena. Det vore under sådana för hållanden kuriöst nog att veta i hvad vatter amiral Oxehufvud nu för tiden fiskar derute Måhända är det just icke det minst grumliga och det kan derför anses för mera lycka än konst att vederbörande: här hemma ändtligen skilj! honom från svenska flottans rullor, så att vår flagga för alla händelser må vara fri från inblandning i den sennorens trakasserier! Hvad beträffar återbärandet af de för sjö eleverna på briggen Oscar med orätt inkasserade årsafgifter, och hvilka rätt artiga småstyfrar nu börja igenfordras af elevernas föräldrar, så ser det ut som herr amiralen ställt den saken i ordets egentligaste bemärkelse på framtiden,, oci: troligt nog finner han lämpligast att dermed uppskjuta tills han sjelf får i ordning åt sig derute en liten Mazorqueros-republik — hvarför icke han så gerna som andra äfventyrare? — den han af artighet för sina fordna principaler måhända uppkallar till namnet efter sitt förra svenska fartyg. Så kommer man på vattenvägen fram här i verlden! Vi ha ett färskt exempel på en annan ädelboren! herre, hvilken, om icke på fullkomligt samma väg, likväl till stor del tack vare vattnet blifvit någonting stort i staten; jag menar herr Carlheim-Gyllensköld, f. d. sekreteraren i svenska nykterhetsoch vattensällskapet, numera sedan ena vecka expeditionssekreterare och byråchef under herr von Koch. Vår tid har uppfunnit en mängd alldeles nya och för öfrigt sins emellan högst olika slags meriter. Somliga iå sysslor och rang för det att de sitta och hänga i bibelsällskaper, andra för det att de endast dricka vatten och hålla tal mot spirituosa, andra åter just derför att de tvertom ge vattnet en god dag och hålla med brikollisterna, andra för det de dansa väl, andra för det att de sjunga och agera väl i sällskaper, andra för det de utmärka sig vid eldsvådor, hvad vet jag allt?.... Oeh alla passa de genast till råder, presidenter, generaler, biskopar och diplomater! Vi ha till exempel nu en veckas tid haft en liten alltför mystisk eldsvåda nere i en källare vid Brunkeberg. Det har en hel hop folk utmärkt sig: dervid, eller, rättare sagdt, gjort sig dervid bemärkta, om icke precist i elden, åtminstone; röken, och ingenting är sannolikare än att någon äfven derifrån skall datera sin lycka.... Sapperment! När jag rätt betänker saken, ångrar jag nu verkligen att icke jag, så väl som mån gen apnan, passade på att uppoffra ett par timmar om dagen med att springa omkring i trapporna i det hotade huset, känna på källarluckorna, med en vigtig min dra stenkolsröken i näsan, för att på en vetenskaplig höft afgöra dess halt, låtsa ge order åt de postande gardisterna, syssla vid de väntande sprutorna och se efter om det fanns tillräckligt vatten i såarna, hjelpa till med uppmurandet af den stora ugnen, taga emot herr grefven och öfverståthållaren vid hans visitationer och föra honom omkring på de farliga ställena, o. s. v. Men hade för omaket möjligen om några veckor varit uppe i smöret och beklädd med både titel och stjerna!.... Medgif att man ändå, när allt kommer omkring, ofta ser sin framtid bra litet till godo! 0. 0. — 2 H. K. H. Kronprinsen reste i lördags till