hvarest hon blifvit van att se alla sina önskningar uppfyllda. För sin skönhet och sitt förstånd ble hon snart föremålet för unga männers tillbedjar och själen i de bästa kretsar. Men det synte: som tvenne feer stått vid hennes vagga, hvara den ena icke blott skänkt henne den sköna gåf van, att vicka de ömmaste känslor hos andra utan äfven förmågan att erkänna deras betydelse och värde, och den andra deremot nekat henne förmågan att återgälda dem. Hon sympatiserade visserligen med allt skönt och ädelt, men kärle kens inflytelse på ett ungt sinne i sorg och glä dje, dess häftig5et och makt, kände hon blott a iakttagelser på andra, sjelf förblef hon kall. Par tiet med Georg Graves, som hennes slägtinga föreslog henne, hade hon antagit utan invänd ning. Hennes hjerta var alldeles fritt. Att de rikaste familj i Vestindien företrädesvis valt henne smickrade hennes fåfänga, och hon var fast be sluten att räcka Georg sin hand, så framt hon ej vid närmare bekantskap, finge något väsentlig att anmärka mot hans person. Det utbad hol sig endast af fru Graves, att ej genast föreställa hennes son såsom hans tillkommande brud, si vida han ej vore derom förut underrättad. De vore bäst, menade hon, för begges framtida lycka att deras förbindelse blefve en följd af ömsesidig fritt val. Detta aftal öfverensstämde med fri Gravess planer och hon samtyckte gerna dertill Resan till Bergen och den korta sammanvaron Köpenhamn var tillräckhg för dessa begge da mer till att lära känna hvarannan. Fru Graves på hvilken den höga plats, Heloises fader be klädde i St. Croix, mycket inverkade, och dess utom fruktande det motstånd, hon kunde möt: