hvarest hon blifvit van att se alla sina önskningar
uppfyllda. För sin skönhet och sitt förstånd ble
hon snart föremålet för unga männers tillbedjar
och själen i de bästa kretsar. Men det synte:
som tvenne feer stått vid hennes vagga, hvara
den ena icke blott skänkt henne den sköna gåf
van, att vicka de ömmaste känslor hos andra
utan äfven förmågan att erkänna deras betydelse
och värde, och den andra deremot nekat henne
förmågan att återgälda dem. Hon sympatiserade
visserligen med allt skönt och ädelt, men kärle
kens inflytelse på ett ungt sinne i sorg och glä
dje, dess häftig5et och makt, kände hon blott a
iakttagelser på andra, sjelf förblef hon kall. Par
tiet med Georg Graves, som hennes slägtinga
föreslog henne, hade hon antagit utan invänd
ning. Hennes hjerta var alldeles fritt. Att de
rikaste familj i Vestindien företrädesvis valt henne
smickrade hennes fåfänga, och hon var fast be
sluten att räcka Georg sin hand, så framt hon ej
vid närmare bekantskap, finge något väsentlig
att anmärka mot hans person. Det utbad hol
sig endast af fru Graves, att ej genast föreställa
hennes son såsom hans tillkommande brud, si
vida han ej vore derom förut underrättad. De
vore bäst, menade hon, för begges framtida lycka
att deras förbindelse blefve en följd af ömsesidig
fritt val. Detta aftal öfverensstämde med fri
Gravess planer och hon samtyckte gerna dertill
Resan till Bergen och den korta sammanvaron
Köpenhamn var tillräckhg för dessa begge da
mer till att lära känna hvarannan. Fru Graves
på hvilken den höga plats, Heloises fader be
klädde i St. Croix, mycket inverkade, och dess
utom fruktande det motstånd, hon kunde möt: