och stater deladt — folk; att grund-ideen för
det Tyskt-nationella partiet dock måste hvila på
verkliga behbof, om detta parti än i denna ides
användande kan hafva på mångahanda sätt felat
och misstagit sig — så svarade mig hertigen
temligen Hifligt: Tro mig, jag har slitför myc-
ken aktning for Tyskarne, för att vilja göra dem
en vacker framtid stridig. Fransman af hela
min själ, älskar jag mitt fidernesland med pas-
sion; men jag är långt ifrån dessa kaffehus-stats-
mäns föråldrade begrepp, hvilka i lättsinniga er-
öfringståg se Frankrikes storhet och styrka. Vi
bafva gjort stora uppoffringar för freders bibe-
hållande, ja ganska stora — (här stannade prin-
sen ett ögonblick, men tillade sedermera lifligt:)
jag ångrar dem icke. Men hvad jag önskar af
Tyskland är just att det måtte vara :jelfstän-
digto — (ordet ,sjelfständigt, sade prinsen på
Tyska, och fortfor sedermera att tala Tyska).
Jag önskar icke ena gång att det alltid, eller utan
att rådfråga sin egea fördel, håller med 0ss.
Jag begär ingalunda ett öfvervägande inflytande
för Frankrike; jag är nöjd med det inflytande,
som ett land med 34 millioner invånare natur-
ligtvis måste ega på de allmänna Europeiska an-
gelägenheterna. Men jag önskade att Tyskland
måtte hafva en egen politik, och att man icke
allestädes och alltid benhöfde förutsätts, att Tysk-
land i de Europeiska angelägesheterna röstade
med Ryssland. — pVisserligen — sade han se-
dermera — kan Tyskland i verldens ögon, i
England, i Frankrike, öfverallt, endast då vinna
det anseende, detsamma tillkommer, när det i
Europeiska saker bildar sig en egen politik, när
de andra staterna komma till den öfvertygelsen,
att det af eget val, af egen vilja bestämmer sitt
handlingssätt efter eget, fördomsfritt intresse.s
— Ni ser — sade Kronprinsen med ett mildt,
behagligt leende — att jag icke vill nedsätta
Tyskland, utan tvärtom skulle vilja upphöja det.
Vårt egna intresse gör det önskansvärdt, att ett
sjelfstärdigt Tyskland måtte göra sig gällande i
politiken.s, — Han beklagade att de Tyska mak-
terna, såsom han trodde för att göra Ryssland
till viljes, icke kunnat besluta sig till att er-
känna Drottning Isabella af Spanien, hvilket skulle
hafva bidragit att långt för detta återgifva fre-
den åt den olyckliga haifön. Min familj har i
handling (genom erkännandet af Saliska lagens
afskaffande) gjort en uppoffring, i hopp att åter-
gifva fredslugnet åt Spanien. De Tyska mak-
terna, som utan tvifvel dock måste veta, att
Don Carlos sak är och var en förlorad, hade
genom Isabellas erkännande kunnat utöfva ett
modererande ioflytande på Spanien. Det skedde
icke. — I de Syriska angelägenheterna hade sam-
ma fenomen visat sig, hvilket prinsen vidlyfti-
gare utvecklade, än här kan anföras. — Dock
yttrade han sig med synbar förkärlek om Ko-
nung Fredrik Wilhelm IV:s af Preussen psnille
och goda viljan, och med aktning om Furst Met-
ternichs skarpsynta 2ffärs-klokhetp.
Under loppet af samtalet, hvilket genom prin-
sens vänlighet blef allt mera otvunget, häntydde
jag på framtiden, på den fördomsfullbet, hvar-
med minga statsmän ännu alltid bedömde Frank-
rikes tillstånd; huruledes de trodde, att allt d
endast egde bestånd så länge Konung Ludvig fi-
lip lefde, då jag likväl, efter noggranna forsk-
ningar hos de mest olika partier, kommit till
den öfvertygelsen, att kronan en gång skulle i
lugn öfvergå från fader tiil son. Jag känner
den åsigt, ni nämner, men jag vet också buru
ogruadad den är., Med djup rörelse tillade han:
Vi äro fem bröder, och det är alltså sannolikt,
att en af oss har den olyckan att öfverlefva Ko-
nungen. Men thronföljden ska!l gå för sig i full-
komiligt lugn, på sin höjd kunde det bli en
sensdarmeri-affär. (Nous sommes cing freres,
eg il est probable quun de nous aura le malheur
de survivre au Roi. Mais la succession se pas-
sera Itrangquillement; ce sera tout au plu: une
affatire de gensdarmertie.)
Etter kl. 4 lemnade jag prinsen, förtjust öfver
hans själfullhet, öppenhet och godhet. Nigra må-
nader derefter träffade honom det oväntade ödet.
Adie son! o!yckan att öfverlefva Koaungenp,
var icke dig bestämd.