BLANDADE ÄMNEN. EN TYSK PUBLICISTS AUDIENS HOS HERTIGEN AF ORLEANS. (Ur en Tysk tidning.) Vid middagstiden k!. 42 for jag ti!l Tuilerierne, genom gallerporten från Rivoli-gatan till pavillon Marsan. Hr de Boismilon, prinsens förre lirare, numera Secretaire des commandements, förde mig mm till Hertigen. Salongen, belaggd med dyrbara mattor, hade listverk siradt med inläggningur af elfenbea och guld, och förenade den högsta elegans med den ädlaste enkelbet. Kronprinsen, en högvext, smal herre at själful! blick, gicx några steg emot mig och visade, så snart han yttrat de första orden, en älskansvärd vänlighet. Samtalet fördes på Fransyska språket, med ett enda afbrott, hvilket var för mig så mycket märkvirdigare, som det bevisade, att Fransyska språket saknar ett ord af den högsta politiska betydelse, hvilket prinsen iånåde frin Tyskan, hvarefter ban fortsatte samijalet på sistnämnda språk. Han tslade detta med högsta fullkomlighet och utan all främmande acceat. Likväl ölvergickX han åter till Fransyskan, med den artiga vändningen: ty jag ser att ni talar bättre Fransyska än jag Tyska. Han var bekant med Tyska littera!uren, och. tycstes finna nöje i att inblanda i samtalet ställen ur våra klassiker. Heines Buch der Liedern: satte prinsen vid sidan af klassiska produkter; ! hos Fr. Räckert tadlade han universitetsprofessons Österländska sentens-vishet.. Men huru mycket behag han än fann i Tyska klassikerna och Tyska litteraturen öfverhufvud, så följde han des Tyska periodiska pressen deck blott emedan hans kall, fordrade det (par gtat). På teutonsmen tror jag fögan, anmärkte Kronprinsen, då talet föll på tidningarne af denna tendens. Den: Mi vara gynnad eller icke, jag känner det ej, nen jag ser blott, att den i det väsendtliga är cen Opposition emot det beståndande, såväl i det inre som emot utlandet; men praktiska konstitutiva ideer har den icke Seger som nede:age, yttrade han sedermera, skall hafva lika arliga följder för Tyska enhets-idan; endast under fred kan Tyskland och desstförfattning vipna inre och ytire styrka, och attraktionen gå in vanliga utvecklingsgång Då jag derefter nät mig att acmärka, huruledes öfverensstämmelse i nationella känslor syntes vara ett nödvändigt behef för ett — om äfven i stammar