BLANDADE ÄMNEN.
EN TYSK PUBLICISTS AUDIENS HOS HER-
TIGEN AF ORLEANS.
(Ur en Tysk tidning.)
Vid middagstiden k!. 42 for jag ti!l Tuileri-
erne, genom gallerporten från Rivoli-gatan till
pavillon Marsan. Hr de Boismilon, prinsens
förre lirare, numera Secretaire des commande-
ments, förde mig mm till Hertigen. Salongen, be-
laggd med dyrbara mattor, hade listverk siradt
med inläggningur af elfenbea och guld, och för-
enade den högsta elegans med den ädlaste en-
kelbet. Kronprinsen, en högvext, smal herre at
själful! blick, gicx några steg emot mig och vi-
sade, så snart han yttrat de första orden, en äl-
skansvärd vänlighet. Samtalet fördes på Fran-
syska språket, med ett enda afbrott, hvilket var
för mig så mycket märkvirdigare, som det be-
visade, att Fransyska språket saknar ett ord af
den högsta politiska betydelse, hvilket prinsen
iånåde frin Tyskan, hvarefter ban fortsatte sam-
ijalet på sistnämnda språk. Han tslade detta med
högsta fullkomlighet och utan all främmande ac-
ceat. Likväl ölvergickX han åter till Fransyskan,
med den artiga vändningen: ty jag ser att ni
talar bättre Fransyska än jag Tyska.
Han var bekant med Tyska littera!uren, och.
tycstes finna nöje i att inblanda i samtalet stäl-
len ur våra klassiker. Heines Buch der Liedern:
satte prinsen vid sidan af klassiska produkter; !
hos Fr. Räckert tadlade han universitetsprofes-
sons Österländska sentens-vishet.. Men huru
mycket behag han än fann i Tyska klassikerna
och Tyska litteraturen öfverhufvud, så följde han
des Tyska periodiska pressen deck blott emedan
hans kall, fordrade det (par gtat). På teuton-
smen tror jag fögan, anmärkte Kronprinsen, då
talet föll på tidningarne af denna tendens. Den:
Mi vara gynnad eller icke, jag känner det ej,
nen jag ser blott, att den i det väsendtliga är
cen Opposition emot det beståndande, såväl i det
inre som emot utlandet; men praktiska konsti-
tutiva ideer har den icke Seger som nede:-
age, yttrade han sedermera, skall hafva lika
arliga följder för Tyska enhets-idan; endast
under fred kan Tyskland och desstförfattning
vipna inre och ytire styrka, och attraktionen gå
in vanliga utvecklingsgång Då jag derefter
nät mig att acmärka, huruledes öfverensstäm-
melse i nationella känslor syntes vara ett nöd-
vändigt behef för ett — om äfven i stammar