— Sv. Biet har då ändteligen i dag blifvit
bragt till höjden af frenesi, såsom läsaren skall
få nöjet intsga genom följande utdrag. Då hela
verlden vet, att man i tidningar, likasom i böc
ker och i alla möjliga skrifter, alltid haft rättig-
bet, och äfven uiöfvat denna rättighet, att tala om
menniskor, liksom om händelser, om persozrer,
deras åtgöranden och ställningar till hvarann m.
m; så har detta likväl nu förekommit Biet så
himmeisskriande, att det förundrar sig öfver jord-
klotet, som icke remnar under våra fötter. O:-
den lyda:
Men vi vilja förskona våra läsare och oss sjell-
va från denna kloak af gäckeri med Guds namn
och lönnmördande af medmenniskors heligaste och
ömmaste förbindelser, skulle de än gälla Kolie-
ger på sidolinien,. Men man måste fråga sig, om
vi lefva i ett christet land, om det är möjligt,
att icke jorden öppnar sig och uppsvälger detta
mensklighetets afskum, som glömmande, förak-
tande, hånande sin pligt såsom menniska, och
Guds ords tjenare, lik ett oskäligt djur vältrar
sig i smutsen 0. s. V. —P
Det är ju icke alls groft, att yttra sig på det-
ta sätt?