— Sv. Biet har då ändteligen i dag blifvit bragt till höjden af frenesi, såsom läsaren skall få nöjet intsga genom följande utdrag. Då hela verlden vet, att man i tidningar, likasom i böc ker och i alla möjliga skrifter, alltid haft rättigbet, och äfven uiöfvat denna rättighet, att tala om menniskor, liksom om händelser, om persozrer, deras åtgöranden och ställningar till hvarann m. m; så har detta likväl nu förekommit Biet så himmeisskriande, att det förundrar sig öfver jordklotet, som icke remnar under våra fötter. O:den lyda: Men vi vilja förskona våra läsare och oss sjellva från denna kloak af gäckeri med Guds namn och lönnmördande af medmenniskors heligaste och ömmaste förbindelser, skulle de än gälla Kolieger på sidolinien,. Men man måste fråga sig, om vi lefva i ett christet land, om det är möjligt, att icke jorden öppnar sig och uppsvälger detta mensklighetets afskum, som glömmande, föraktande, hånande sin pligt såsom menniska, och Guds ords tjenare, lik ett oskäligt djur vältrar sig i smutsen 0. s. V. —P Det är ju icke alls groft, att yttra sig på detta sätt?