NORSKA KONSTITUTIONS-KOMMITTENS UTLÅTANDE, angående de till definitivt afgörande, ifrån förra Storthinget hvilande Grundlagsförslag. 4. Kongl. Propositionen ang. ändring i 47 78, 79, 80, 31.6S Grunadioven, åsyftande införandet af Konungens absoluta veto, i stället för det nuvarande suspensiva, d. ä. Storthingets rätt, adå tra på hvarandra följande Storthing beslutat en likalydande lag, derest sanktion vägras, låta i sitt namn utfärda densamme. Första gången framställdes detta förslag, äfven såsom Kongl. proposition, ehuru i något olika form, på Storthinget 489214, för att afgöras 1824, då det enhälligt afstogs. Den dåvarande kommitten antydde, att genom medgifvandet af absolut veto till Konungen, skulle tvertemot Grundlagens 49 , som uttalar ea af Norska konstitutionens hufvudprinciper genom bestämmelsen, folket utöfvar den lagstiftande makten genom Storthinget etc., öfvergå till Konungen och att således förändringen icke innebar en modifikation af något enskildt grundlagsstadgande, utan måste anses stridande mot sjeifva principen. ter framstälidt vid samma Storthing för att afgöras år 4897, kom förslaget icke då under behandling, till följd af en Kongl. kommunikation, hvaremot det då framsiälldes i en annan form, densamma som sedan alltid blifvit bibehållen, då det föreslagits till afgörande vid Storthingen 4830, 1833, 4836 och 4839. Vid alla dessa Storthing har förslaget blifvit enhälligt afslaget, och utom de år 4824 andragna skäl till alstag, hafva grunderna för förslagets underkännande blifvit utvecklade af konstitutionskommitteerna 4830, 4833 och 1839. I offentliga skrifter bar ämnet blifvit under en lång tidföljd undersökt, och frågan om det absoluta veto har således i Norge blifvit öfvervägd med all den fördomsfrihet, rena sanningskärlek och grundliga lagkunskap, som dess vigt utkräft. Kommitlen säger sig med all den djupa underdånighet och odelade uppmärksamhet, som den är skyldig Och gerna egnar åt Hans Mc:jestät Konungens På lång erfarenhet och derigenom vunnen insigt i Statsrättsförhållanderna grundade öäsigter, och med erkännande af de nationeas vil allena afseende motiver, som kunnat föranleda H. M. at: åter framställa den ifrågavarande propositionen, hafva genomgått de betraktelser deröfver, hyicka återfinnas i den Kel. propositionen; men 1å kommitten, likasom alla föregående, kommit ti!l det resultat, att den i propositionen afsedda grundlagsförändring icke