NORSKA KONSTITUTIONS-KOMMITTENS
UTLÅTANDE,
angående de till definitivt afgörande, ifrån förra
Storthinget hvilande Grundlagsförslag.
4. Kongl. Propositionen ang. ändring i 47
78, 79, 80, 31.6S Grunadioven, åsyftande införan-
det af Konungens absoluta veto, i stället för det
nuvarande suspensiva, d. ä. Storthingets rätt, a-
då tra på hvarandra följande Storthing beslutat
en likalydande lag, derest sanktion vägras, låta
i sitt namn utfärda densamme.
Första gången framställdes detta förslag, äfven
såsom Kongl. proposition, ehuru i något olika
form, på Storthinget 489214, för att afgöras 1824,
då det enhälligt afstogs. Den dåvarande kom-
mitten antydde, att genom medgifvandet af ab-
solut veto till Konungen, skulle tvertemot Grund-
lagens 49 , som uttalar ea af Norska konsti-
tutionens hufvudprinciper genom bestämmelsen,
folket utöfvar den lagstiftande makten genom
Storthinget etc., öfvergå till Konungen och att
således förändringen icke innebar en modifika-
tion af något enskildt grundlagsstadgande, utan
måste anses stridande mot sjeifva principen.
ter framstälidt vid samma Storthing för att
afgöras år 4897, kom förslaget icke då under be-
handling, till följd af en Kongl. kommunikation,
hvaremot det då framsiälldes i en annan form,
densamma som sedan alltid blifvit bibehållen,
då det föreslagits till afgörande vid Storthingen
4830, 1833, 4836 och 4839. Vid alla dessa
Storthing har förslaget blifvit enhälligt afslaget,
och utom de år 4824 andragna skäl till alstag,
hafva grunderna för förslagets underkännande
blifvit utvecklade af konstitutionskommitteerna
4830, 4833 och 1839. I offentliga skrifter bar
ämnet blifvit under en lång tidföljd undersökt,
och frågan om det absoluta veto har således i
Norge blifvit öfvervägd med all den fördoms-
frihet, rena sanningskärlek och grundliga lag-
kunskap, som dess vigt utkräft.
Kommitlen säger sig med all den djupa un-
derdånighet och odelade uppmärksamhet, som
den är skyldig Och gerna egnar åt Hans Mc:je-
stät Konungens På lång erfarenhet och derige-
nom vunnen insigt i Statsrättsförhållanderna
grundade öäsigter, och med erkännande af de na-
tioneas vil allena afseende motiver, som kunnat
föranleda H. M. at: åter framställa den ifråga-
varande propositionen, hafva genomgått de be-
traktelser deröfver, hyicka återfinnas i den Kel.
propositionen; men 1å kommitten, likasom alla
föregående, kommit ti!l det resultat, att den i
propositionen afsedda grundlagsförändring icke