— Till red. har en artikel blifvit insänd, rörande det usla skick, bvari postföringen på Oland skall bedrifvas, och deri omförmäles, att brefven skola kringforslas i en s. k. postpåse, till stor skada för brefvens egare, i synnerhet då regnväder inträffar. Insändaren averteras, att återtaga sin artikel, såsom innehållande åtskilligt till ämnet icke hörande; — likväl må hans slutreflexion införas, att då ön Gottland af staten bestås ej alienast en publik post-väska, utan äfven ett ångfartyg om tjugu hästars kraft, hvilket 2:e gånger i veckan vexelvis öfverförer den Gottländska posten, Öländningarne icke längre måtte nödgas hålla tillgodo med en eländig postpåse.n — —LLL — — I anledning deraf att flere snickare finnas här i staden vid namn Anderson, har Red:s uppmarksamhet blifvit fästad uppå, att förnamnet icke funnits utsatt på den i bladet förut omtalade snickaren, som anställde tryckfrihetssak emot Dagbladets ur:gilvare, och som varit för stöld tilltalad, men ej kunnat till saken fällas. Vi iå således nu omnämna, att denne var halloch manufaktur-snickaren Lars Anderson, boende på Södermalm. REVY AF TIDNINGARNE. DEN STORA STRIDEN OM TREDJE PERSONEN. Freja, Minerva, Svenska Biet, Samlaren, Upsala Tidringar, Carlstads dito och några andra, ultraistiska och verkligt fria kämpar i konungariket Sverige ringa i detta ögonblick stormklockan till strid för något underdjur, hvilket de kallat fredje personen. Den, som af dem förklaras innehafva nämnde rum bland de naturliga talen, njuter det synnerliga privilegium, icke blott att hela ultrasvärmen för honom står på dea vördnadsfulla foten, utan ock att hans namn, liksom vissa hedniska gudomligheters, icke får nämnas. Hvarje person, som af bemälde goda tidningar nämnes eller anfalles, är derföre. icke den tredje, utan den förste, andre, fjerde 0. s. V., hvilka utgöra flertalet här på jorden och icke äro mycket värda i de verkligt fries ögon. Denna tredje person är icke kreerad på något kyrkomöte, men väl på sitt sätt utgången af fadren och sonen, nemligen från aultraismen och den ,verkliga friheten,, af hvilka, som bekant är, den förre i löndom aflat den sednare. Han är alltså född af hederliga föräldrar, icke sant, mitt herrskap? Han skulle likväl måhända i all sin tid kommit att blifva den store onämnde,, om icke något passerat, som röjt hans tillvaro för verlden, och hvarom vi vilja förtälja något litet, eftersom så många andra tidningar dermed nu i lång tid fyllt sina spalter. Saken var den, att då en ny medarbetare för en kort tid inträdde i Aftonbladet, så tyckte våra kolleger på sidolinien, att han borde undergå ett publicistiskt dop, hvilket hos dem räknas höra till landsens sed,. Han mottogs alltså med ett allmänt anfall at Freja, Biet och Minerva, förmodligen emedan han ryktesvis kallades den förste, och emedan den förste i bepmälde triariers ögon framför alla andra anses som fridlös, eller, för att tala med Dagligt AlIehanda, m,ställd utom både verldslig och moralisk lag... Man beslöt vid detta högtidliga tillfälle, att på bonom förnya det gamla försöket att förgöra den fruktade Aftonbladshydrann, genom att rikligen med bigift, blanehisk humor och Minervas sås begjuta ett af dess hufvud, och väntade sig underbara verkningar af denna kosteliga smörjelse. Tre emot en, tänkte man, måtte väl ändock förmå något, synnerligast då man ej är nogräknad i valet af vapen, och något skall väl ock slutligen klicka vid Aftonbladet sjelf, blott man ideligen håller i sig med skriket att medarbetarn, det är Aftonbladet, och Aftonbladet det är medarbetarn. Misslyckas företaget, så heter det i alla fall man gör så godt man kan och icke som man vill. I enlighet med denna snygga plan började man flitigt vanställa någon id ur den ifrågavarande medarbetarns arbeten förr än han ingick i A. B., och påstod sedan, att denna vanställda id utgått från A. B., på samma sätt som man