ör sig sjelf, men då han bad henne, att för
nans skull följa med och dansa litet, hoppade
non glad ut ur rummet och kom snart putsad
och fin tillbaka.
Nu var ett nytt bekymmer: trots deras god-
sinthet ville likväl ingen cedera dansen och qvar-
stanna hos Hans Görgen. Då kom, till all lycka,
den gamle Jockel, och för ett krus öl, som man
iofvade sända honom från värdsbuset, gickfiban
in på att bli qvar och hålla Hans Görgen sällskap,
Hans Görgen bade låtit Erath lägga det af-
tagna fingret i ett glas spiritus vini, och nu
ville han skänka Lillkarin sitt finger; men, trots
sin modighet, var flickan rädd för stumpen, som
för ett spöke, hon vågade icke ens röra vid
glaset, och då Hans Görgen första gången lem-
nade huset, gingo begge tillsammans i trädgården
och begrofvo fingret. Hans Görgen stod funder-
sam, då Lillkarin åter krafsade igen hålet. Den
synd han begått mot sitt fosterland, då han
stympade sig, föll honom icke i sinnet. Der-
emot framträdde den tanka i hans själ, att en
del af den, af Gud honom förlänade lifskraft
bade gått bort, för hvilken han hade att aflägga
räkenskap; han stod, så till sägandes, lifslefvande
vid sin egen begrafning, och den föresatsen lif-
vades hos honom, ait, efter pligt och samvete,
troget öfva och använda alla öfverblifva krafter;
en dödstanka genombäfvade honom, och med
vemod, blandad af glädje, såg ban sig sjelf lei-
vande och vid sin sida hans älskliga, blomstrande
flicka. Dessa tankar rörde sig halfklart i hans
själ, och han sade till Lillkarin:
aJag ser väl, kära Lillkarin, att jag svårt för-
syndat mig, och jag måste bigta mig; jag vill ha
denna synd snart från bjertat och gerna göra bot.n
Lilikarin omfamnade honom och han njöt en
försmak af den saligaste absolution, såsom den
måste erkännas af en verklig ångerfull själ, med
fast föresats till bättring.
Söndagen derpå bigtade Hans Görgen och gick
till skrift, men hvad bot man pålade honom,
talade han aldrig om.
Menniskan har ett eget, hemlighetfullt drag
till det ställe, der en del af hennes kropp hvilar.
Liksom fäderneslandet är oss dubbelt heligt, e-